Född 1966.
En produktiv årgång.
Lejon.
Det märks.
RETRO-inspirerad.
Det syns.
Ett leende förlänger livet heter det. Och jag var och är ofta glad.
Men visst fanns och finns det temperament under den artiga ytan. Det ska gudarna veta.
"Men kunde någon ha klippt mig innan fotografen,va?!"
Mina första 8 år är livet i en liten Lapplands-kommun.
Uppvuxen under min mormors beskydd. I ett gråvitt eternit-hus med Spirea-buskar vid postlådan.
Ja, för att inte göra en evighetshistoria så skildes mina föräldrar
på sig redan när jag var ett litet knyte. Min mamma sökte arbete
på annan ort och hos mormor blev jag kvar. På ont och gott,,,
Ett gott var att jag förblev artig *ler*
Men det är ju inte mitt-livs-historia som jag ska gå in på utan min
glädje för DÅ-tid!
Det råder då ingen inflation när jag surfar bland Traderas sidor, tittar i gamla postorders-kataloger å
hur jag gottar mig när jag hittar gamla barnprograms-snuttar på Youtube
(och nej,"Vilse i pannkakan" förstörde inte min barndom men Storpotäten var väl en aning läskig med sitt PUTT-PUTT i tavelramen).
Ser jag tex. ett Perstorps-bord på en loppis så minns jag tex.att jag behövde sällan barntillsyn. Storyn var att mormor satte mig under köksbordet och sa :sjung lite!
Och där satt jag,,, å trallade tills hon kom tillbaks. Hmm, kanske en överdrift men köksbordet minns jag!
Och min svarta Philips transistor som jag har nu i min lägenhet: ja, en sådan modell hade vi också Jag minns hur populär "Lyckliga gatan " med Anna-Lena Löfgren var för mig och så naturligtvis"Klapp och Klang" som satt jag som klistrad och lyssnade på.
På senare år har jag införskaffat ett antal barn-skivor från just "Klapp och klang".
Barnsligt kul.
Jag har en en klarröd gammal grammofon att spela på i hallen och när Ivan Renliden tar ton - ja, då finns känslan där,,,nostalgin, ögonblicket på näthinnan, etervågorna i bakgrunden: och mormor serverade varm Oboy och jag fick dom där smörindränkta limp-smörgåsarna med prickig korv tidigt på morgonen innan skolan,,,och när smöret flöt till slut som klumpar i den gröna Vereco-glaskoppen. Hu!
Det var lätt att bränna sig om man inte greppade själva örat,,,
Minnen ja,de ryms inom en men mina 73 kvadrat känns lite överfyllt just nu. Jag ser på saker med annorlunda ögon nu. Bortom den traditionella "in och ut-tänkandet" och förnyelsevåg. Det är inget fel av återupptäcka, leva med en sekund och uppskatta sitt val,,,
En liten nostalgivandring, ev. inköp och idel form- och färgglädje ska jag väl kunna lägga upp här?!
Hälsningar
RETROknoppen
