Nä, jag kan inte utmana i kaffe/te/chokladkannor. Det visste jag när jag såg inlägget från:
http://porslinsbloggen.blogspot.com/2012/03/en-himla-manga-fina-kannor-veckans.html.
Vilken fin samling! Men själv så samlar jag ju inte på kannor - inte min passion. Och så har jag inte funnit någon lämplig ,eller rättare sagt,fyndat någon passande, till mitt 50/60-tals porslin så det blev att gå in i köket och se vad jag hade där. Lite lätt undanstoppade i den bakre regionen,,,
Och för att inte göra det alltför trist tog jag en bricka till. Lite lättare än att ta fram några kanelbullar från frysen och en rykande kopp kaffe, till "arrangemanget".
En liten färgchock kan jag väl alltid bjuda på :)
Mitt vardagskeramik från Gabriels "Sol-i-den" har sin kanna. Bullig, gul och orange finns den där för att ge det sämsta humör en bättre start till frukosten.Och här betraktar den just på bild, en av mina favoritkoppar som jag skulle bara drööömma om att hitta i en sunkig loppislåda, Stig Lindbergs "Tahiti",,,
Vill jag ha en passande kanna
till mina Staffordshire-muggar i brunt, så är denna till tjänst. Antagligen också engelsk som såväl den blommiga MTM-brickan. Här blir kvälls-teet extra gott,,,
Förresten, syns det att jag är svag för orange? :) Men rött och brunt återspeglas även i många andra detaljer i mitt kök.
Tills vidare får min mormors kanna duga vid servering i vardagsrummet. Det här väl en riktig klassiker.
Omärkt.Neutral. Ja, den har fått hänga med. Och kunde den prata så hade den säkert berättat om många trevliga bjudningar och skrattande människor.
Lyckade smörgåstårtor och småkaks-fadäser. Och brickan har nog också sin historia att förtälja,,,
Varför inte inta lite kaffereklam som avslutning - känner ni igen porslinet och kannorna?
Om du vill se flera kannor,gå in på:
(som startade utmaningen)
