Placerings-ångest är min arvedel

Hur kan det komma sig att jag har keramikvaser när jag inte ens var intresserade av dom? Ja, när går man på loppis så kanske det följer det med en hem,,,som jag tycker är helt ok för det priset, låt säga max 50 spänn. Och en här och en där och någon blir undanstoppad i ett skåp.

Plötsligt så har man som en liten grupp!
Flertalet ur Mari Simulssons digra produktion. Av svensk god design. Som många känner igen. Nej men dom borde ju få sin egen plats!
Men var ska jag sätta dom? Jag har ingen sideboard, det är fullt i bokhyllan, inget utrymme för en string-hylla(som kanske vore finast),,,

Min nödlösning blev ett liten bord i hallen som jag hittade på Ta-till-vara i Borlänge.Visserligen ett blickfång men inte den ultimata lösningen då: gud nåde mig om jag knuffar till bordet på väg in i vardagsrummet.Då blir jag förbannad!
För trots allt: det jag inte var så intresserad av förut,,,uppskattar jag betydligt mycket mer i dagens läge!  :)

 Anledningen till detta inlägg beror faktiskt på att jag i dag hittade vasen till höger, Lisa Larssons "Granada", för en tjuga på en Falu-loppis. Det var dagens fynd i det vackra mars-vädret!
Till höger om den, en "Mosaik"-vas av Ingrid Atterberg som ingick i en serie som såldes på Åhlén & Holm-varuhusen under 60-talet.
I bakgrunden till höger en reslig "Rusticana" av Mari Simmulson.
Vasen till som skymtar till vänster, tillhör också hennes produktion men vad den heter vet jag inte.
Och vad min okände och osignerade Harlequin gör bland dessa vaser kan man ju undra men han hoppas kanske att det finns någon läsare som vet hans ursprung och ålder?? Svar tas emot med glädje.

Här syns Mari Simulsson för hela slanten. "Kalebass" ,till höger, står framför min favorit "City" från 1968 som i sin tur skymmer en vas ur serien "Strips".
Till vänster syns den lilla vasen "Iris" och hänkel-vasen som tronar högst i bakgrunden, vet jag ingenting om.

Att jag kan i huvudtaget namnge vaserna beror på ett googla:nde bland alla dessa fantastiska "Upsala Ekeby"-bloggare som verkligen kan sin sak. Internet kan ge svar på så mycket,,,

Min telefonkatalog har funnit sin plats i hyllan, under. Jag hittade
ett slitet omslag eller vad man nu ska kalla det, som någon flitig  människa har broderat och satt sin personliga prägel på.
Jag fann det ganska charmig och jag har fått klippa till katalogen lite så att det passar in, då dagens katalogformat är annorlunda.
Att Siwan har hamnat högst i högen av "Bild journalen" är inte så konstigt. Jag är en allätare när det gäller musik och hederlig svensk schlager hör liksom hemma här i min retro-borg *ler*

Tills jag har skaffat mig en egen hund har jag en rätt så värdelös beskyddare. Dessutom stum. Men den åkte med hela vägen i handbagaget när jag flög hem från Nya Zeeland där jag köpte den i en antikaffär i Napier. Det var ganska öppenbart vad som färdades på bandet i säkerhets-kontollen. Det syntes igenom. Och då log personalen. Så det är historien bakom min skabbiga och nötta keramik-hund som sitter vänd mot ytterdörren. Och väntar på något gott,,,

Om ni undrar vilka kedjor som hänger ned , på första bilden, så hör dom till min klocka i hallen. Den gillar jag och dess vackra slag väcker mig inte nu mer om nätterna. Men att den har märket "Exacta" är inte direkt så träffande. Den kan leva sitt eget liv. Men då jag inte har  ansträngt mig att rätta till klockan så tickar den vidare,,,

Jag nämde Siwan. Här om sistens så roade jag mig att beställa en film på nätet: "Förälskad i Köpenhamn". 1960 blev hon ju en ung filmstjärna i Danmark när hon spelade mot Henning Moritzen. Jag skulle nog kalla denna film "Kult" trots hennes lite svaga filmdebut men en rejäl pipa och charmig utstrålning räddar allt och alltid :)