Huvudet på fatet

Phu!
Jag har arbetat hela påskhelgen och inser att under denna gråkalla och regniga dag så är det föga inspirerande att börja plocka bort påsken när jag vet att jag har sista passet  i morgon och det, inför en liten välförtjänt ledighet.Då ska jag bry mig,,,
Att jag har vänner som verkligen vet vad jag tycker om och har ansträngt sig med att överraska med loppisfynd, efter en Göteborgsvistelse, är desto mer glädjande. Men jag är ju ganska tacksam på så sätt. När jag fyllde 40 så frågade de inbjudna vad jag önskade mig. Tja, sa jag, något orange eller något 70-tal duger gott!
Och  dom presenterna som jag fick då vet jag att det krävdes lite extra engagemang och blev därav lite mer minnesvärda. Och nu så fick jag både smått och gott i papperskassen dvs.:

Påskkärringen har fått en fet smäll men är glad ändå,,,Jag menar, det blev en transportskada nog i kassen, bara att beklaga men tanten är ju charmig ändå.
En import-höna till som får nästa år ,stå å trängas med de övriga på radion och sen en glasögonprydd kyckling.

En sparbösse-höna från Syco som här frankeras av två fat från Tyskland. Det högra kommer från Schlossberg och heter "Kuba". Naturligtvis råkade jag ha samma fat hemma men det gör inget. Jag vill gladerligen hitta flera i stilen och fann en en samlare på nätet,som har ett imponerande antal: Obsessionistas.

Det vänstra hämtade jag ut från Tradera förra veckan och det är troligtvis en annan variant - det var ju ett sammanträffande.

En glasfisk från Bergdala, en färgstark emaljerad panna ,Hammarplast och en karott till min servis" Safran" från Figgjo flint - jag kunde inte ha köpt bättre själv!

Och sen fanns det med en textil från Bowa.

Men bäst var string-katten som hittades billigt på Emmaus av alla ställen. Den hade hamnat bland moderna 90-tals tingestar och dom skulle ha fått veta att det är Ystads Metalls Gunnar Ander som står för denna :)

               
Har jag inte hunnit med någonting själv då,kring påsk?  Jo minsann, jag hängde med till
Gävle och stannade först till utanför Valbo.Och ut därifrån kom jag med 5 mattallrikar  av Helmer Ringströms "Spinett " som var i finfint skick, en till klassisk ljuslykta , en vas som jag har försökt att gnugga ur smutsen och vet inte alls vem, när och vilka som har gjort.


Väl inne i Gävle så gav second-hand ställena  ingenting mer än lite småkrafs. Och när jag liksom hade kvar loppis-pengar så gick vi ner i ett trevligt antikställe med mycket ögongodis " Låga Porten ". Min kompis köpte en Tivoli-lampa och då kunde jag inte låta bli en vägg"negress" i keramik ,troligtvis från Anzengruber keramik, som behövde ett passande hem.

Förresten, när jag öppnade dörren till sovrumsgarderoben här om dan, så damp det ned en påse från överskåpet. Lite väl överfullt, som ni förstår. I den låg en färgglad skapelse , en längd från Mölnlycke:s  Rita  Rylander.
Det var tänkt att jag skulle lämna in tyget i fjol för att laga en liten reva, och sätta upp, på väg in i kapprummet.
Ja,ibland behöver man något som dimper ned i huvudet så någonting händer. Nu SKA jag göra det!!
.
Men vem var Rita? Jag googlade på namnet men hittade nada.Vet kanske du?

GÅRDAGENS NÖJESPROFIL ÄR:   MARTIN LJUNG
 

var en originell komiker som började sin yrkesbana som smedhalva hos SJ hemma i Norrbotten. Han tillhörde kärntruppen i Povel Ramels Knäppupp-produktioner. Samarbetet med Ramel började med att Ljung med sin karakteristiska basröst imiterade en biograforgel i radioprogrammet Frukostklubben 1947. I den allra första Knäppupp-revyn Akta huvet (1952) gjorde han succé som hypokondrikern Viking. Flera av Ljungs monologer och oneliners har blivit självklara klassiker inom svensk humor. Hit hör Fingal Olsson, 55:an Olga, Rock-Fnykis, Ester och Skojten.
Han var med i flera av Knäppupps filmproduktioner, bland andra I rök och dans, Ratataa och Den store amatören. Han spelade farlig sjörövare i Pippi Långstrump på de sju haven (1970) och var med i Per Oscarssons film Sverige åt svenskarna (1980). Filmdebuten skedde emellertid redan 1947 i Nils Poppes Tappa inte sugen. Han samarbetade ofta med Hasse och Tage, bland annat i Spader, Madame! på Oscars 1969, filmen Äppelkriget (1971) och revyn Glaset i örat på Berns 1973. 1973 spelade han också revy hos Hagge Geigert i Göteborg. 1979 och 1980 spelade han komedi mot Inga Gill på Nya Teatern i Göteborg, bland annat i Plaza Suite av Neil Simon. Han gjorde även rollen som Farbror Frippe i barnprogrammet Farbror Frippes skafferi 1976.
Martin Ljung bevisade ofta att man med små medel kunde göra en biroll till en huvudroll, exempelvis när han spelade betjänten i Charleys Tant (1977), ficktjuven i Rampfeber (1983) och moralisten i Gamle Adam (1984), samtliga på Vasan i Stockholm. Han medverkade i musikalen Spök (1981) och i Skål på Maximteatern 1985. I början av 1990-talet gjorde Martin Ljung karriär som ståuppkomiker med nyskrivet material som blandades med klassiker som Fingal Olsson och Ester, vilka lockade nya generationer till skratt.
Ljung avled den 30 september 2010 i sitt hem i Stockholm.

"Saxat" från Wikipedia.