Tyska vaser - eins, zwei, drei,,,

Sett från ovan. Observera plastgolvet. En anledning till valet av 60/70 tal i köket :)

- Tyska vaser, hu vad fult! Ja, så tyckte jag nog förut. Klumpiga, konstiga mönster, och ett givet inslag på loppisar där de dammade till sig, med en nött lågpris-lapp. När jag var hem till mamma sist, så fanns det en golvvas i ett hörn. Den hade klarat sig och fått hänga med i både flytt och rums-renoveringar. Den hade sitt hörn. Och hade passerat mig helt obemärkt! 


Vaserna har faktiskt tillverkare: Bay, Scheurich, Jasba, Strehla,,,från öst till väst. Föga engagerad har man ju ofta bara sett GERMANY under och en massa siffror, billigt sagt, men de har sin bakgrund också.

Det finns de som kan sin sak, har litteratur och kontakter, som "Tusen vaser" . Därför vill jag inte kommentera och gissa mig till på varje vas. Utan låter det bli en färgglad klunga att betrakta,,, :)







Nä, är en tysk vas aldrig fel. Det finns smäckrare 50-tals varianter, bulligare 60-talare och stilrena 70-talare och för mig är det nog färgen som har avgjort. Min röda "serveringsbord", som står i köket ,har fått bli uppsamlingsplats för mina loppisfynd. Snart får mina ljuslyktor från Gabriel retirera  från bordet. För de blir nog fler, å fler , å fler,,,

Den omärkta, längst ut till höger, är kanske italiensk ?

Den högra är en Jasba. Och väntade uppe på bordsloppisen vid Rusta. Ingen ville ha den,,,

En Scheurich har fått lite krimskrams i sig,,,oj

,vad säger retro-bloggarna nu!

Shaker och citruspress Duett av Carl-Arne Breger är väl ett typiskt kännetecken för den designade hushållsplasten, på 60-talet. De får samsas med tidsenliga  tidskrifter som "Allt i hemmet", "Villa och fritid" och diverse postorders-kataloger. Min trevliga recept-pärm syns till höger. Fåglarna kanske väntar på mat?

Köksbänken har ett par omärkta , i keramik.

Strängnäs-fynd. Stod i skyltfönster vid öppnings-dax och jag hann in!

En Scheurich. Om det inte vore för etiketten så skulle jag ha ingen aning,,,

Skohornen har fått en plats att vara i.

Och vem i 17 är Barbro?? Ägaren av vasen? Nä, det var i Femtiotalsjaktens inslag om Bergdala-klavar som hon nämde om att Bergdala gjorde även namnskyltar.
Jag kommenterade då:

" En Ton har jag inte men väl ett Namn: BARBRO! Jo, jag köpte det på loppis efter att mina kompisar hade skapat en föreställning vad min kommande kortnosiga hund skulle heta. Namnbeslutet blev ett internt skämt. Lät kul.
Det var för 15 år sedan, jag har ingen hund än men det mörkblåa namnet ligger all jämt kvar i bokhyllan,,," 
Så nu fick ni svar på det. Ett mindre lyckat loppis-inköp alltså.
 På Femtiotalsjaktens bild, bredvid G-klaven var det placerat en blå vas så jag tänkte att göra en copy-inspererat avslut på detta inlägg med mitt senaste inköp från "Ta-till Vara" i måndags.
Auf Wiedersehen!