Numer vågar jag mig på lite "off-färger" som inte direkt passar in. Som i det mindre Reptil -fatet jag köpte. (Stig Lindberg/Gustavsberg).
Ett fat med reliefmönster från en konstgods-serie som i mängd, tillverkades mellan 1953-63.
Isblått har tidigare gett mig "köldskador", känslan beskriven. Nu såg jag åtminstone fatet i hyllan, på en av Faluns loppisar - bland småprylar och diverse okänt porslin. Till loppispris dessutom när jag vände på det.
Hela 15 spänn fick jag betala! :)
En kontrast är att jag betalade 50 kr för Nittsjö-vasen, den gröna med hänklar. Det brukar ju vara att man får denna keramik rätt så billig,,,med lokala variationer.
Nittsjö Keramik grundades vid mitten av 1800-talet, utanför Rättvik. Jerk Werkmäster och Erik Mornils var några av de stora konstnärerna - knutna till företaget under 4 decennium. Min vas har 981/MN signerat, alltså MorNils verk.
Grönt och blått. Trendig och otrendigt. Beror hur man ser det. Billigt och dyrare. Det må va skillnad på tillverkare men i ett hem är det viktigast att det känns rätt. En sovrumsvas och fat till vardagsrummet blev det. Båda är fina på sitt sätt och har sitt värde å bakgrund,,,
Vad mer har jag loppat mig fram till?I lördags var det ju röd dag och tex. PMU var stängt men uppe vid Rusta stod försäljarna förhoppningsfulla vid sina bord.
Oj, vad mycket folk!
Hjärtklappning. Barnvagnar. Stirriga ögon och med risk för värmeslag bland denna ström av allehanda besökare. Då brukar jag inte hitta så mycket,,,men ett fat med 50-talsinspirerande dekor fastnade i ögonvrån å slank ner i påsen. Läste mig till "Sweden 523.4" på undersidan och vet inte vem som står bakom det. Deco,,,,eller?
Blått glas. Decimeterhögt med okänd funktion, ej signerat. Inte för värmeljus iallafall. Säkert något svenskt glasbruk. Ja, i min blivande glas- å vashylla som har uppstått under det gångna året har jag några Vallien-detaljer som den går bra ihop med,,,
Jag trodde först att det var en typisk West Germany-kruka, med det lysande röda bandet av färg runt omkring. Men tji, vad fel jag hade för det är en färgstark Gabriel. Kunde inte motstå den!En Norrman-fisk har fått sin tvilling-själ i mitt hem, nu är de två och en passande plast-tomte med en katt i sin famn,,,undra om jag inte har en sån redan bland julgrejerna? Men en femma gör ju ingen fattig,,,
Mitt andra "fynd" fann jag i Toftbyn. Där låg skinkbesticken till "Thebe" / Gense och väntade i en mörk källarlokal. Nu vet jag vad som ska sitta i julskinkan och vad som den ska skäras med!Med det hyfsade skicket och för endast 4 kronor blev jag genast lite gladare. Inte för att jag var ledsen innan men en liten sån där kick av euforisk känsla eller tillstånd som uppstår när man går ut genom dörren med fyndsteg,,,,haha.
Min lilla samling av "tryckta" glas fick dessutom, tillök. Jag blandar däremot sällan drinkar. Man kan ju osökt undra hur många som har läst receptet på utsidan på detta glas och gjort sig en drink därefter,,,
"-En Manhattan, tack!"
Små ting har även de sin bakgrund.
Det är väl inte så upphetsande att visa en kryddskopa, en rätt så obetydligt hushållsföremål. Läser man däremot Thomas Lindblads eminenta bok "Bruksföremål i plast" så får du kanske en annan uppfattning (vad jag gillar den boken!).
Där får man veta bla. att denna lilla skopa i karbamidplast har tre ritningar bevarad efter industridesignern Folke Arström försök att nå det ultimata resultatet(ja, han som formgav Thebe-besticken ovan, kom jag på):
En produkt från Perstorps husgeråd erbjöds till Turitz för försäljning. Arbetet pågick mellan november 1948 till mars -49 för att till slut nå en genomtänkt konstruktion. I den slutgiltiga versionen hade Arström fasat en yta på botten av skopan så att innehållet skulle inte rinna ut om den ställdes på bordet. Dessutom gjordes avslutningen på skaftet rakt. Det innebar att lutningen bakåt blev 27,5 grader och 20 gram salt rann alltså inte ut.En storsäljare för EPA, i olika färger.
Tänk på det du nästa gång du rotar bland plastföremål, på en loppis och ser denna skopa,,,
Själv så hade jag ju två sådana hemma och så fann jag en till i nämnda källare. Men när så kom jag hem och la den inköpta svarta bredvid så var den nog bara en kopia, tror jag.
En annan plast i materialet och så måttstreck inuti. Jaha. Men den har nog sin historia åxå och passar att ligga sked med dom två övriga,,,som till synes på bilden. :)
* * * * * * * * * *
Ibland vet jag nog inte varför jag köper vissa saker och när jag kom hem från bordsloppisen så undrade jag varför jag hade betalat för en krackelerad och missfärgad(dock hel och ej naggad) tomtekanna från Gefle. Men ibland är man som barmhärtiga samariten som uppskattar det med ålder i, trots "kroniska fadäser och blessyrer".Kannan har ju sin charm. Fast visst, det skulle det vara trevligt att hitta andra delar i betydligt bättre skick.
Tills vidare ska den få ett innehåll av lingonris eller små grankvistar och påminna om gamla tider,,,lagomt till jul.
Vad mer? En julduk av äldre sort, ett par änglar som åldersmässigt kanske inte är så gamla då jag hittade en "made in Hongkong" stämpling på baksidan.
Och så en timid, liten ängel som nog ska vakta ett tårtljus. Det finns nog inget annat som ryms i hållaren men jag tror nog, av säkerhetsrisk, att hon förblir ljus-lös.
Min andra barmhärtige samarit-handling: ja, jag visste att dessa var tejpade,vikta och dana vid inköp men sådana här nostalgiska vikrader (där man ser att de inte tillhör det nyproducerade gänget utan med ett grovt och gulnade papper) tilltalar mig ändå.Varma färger. Röda kinder. Mystomtar från förr.
Den stora tomten till vänster hade mormor alltid på kylskåpsdörren upptejpad. Med åren alltmer tilltufsad,,,
I mitt hem lever papperstomten vidare. På kylskåpet - dock med skonsammare magneter i hörnen.
Julen är en kavalkad av minnen, för mig. Och snart står den åter för dörren. Dax att räkna dagarna,,,
 |
| En sådan söt å trind julegris skulle jag inte förmå att sätta min nyinköpta Thebe-gaffel i! *ler* |
