"Det är inte lätt att se sig själv med en okritisk blick - att finnas med i en tidning kändes ovant men desto roligare.
När "RETRO" damp ned i brevlådan så bläddrade jag snabbt till sidorna med "bloggarnas vykort", studerade, läste texten, rynkade på pannan och blev efterklok över att: "ja, det där skulle jag ha velat ha med" ,,,"men gud vad jag ser sur å stirrig ut". Men sen släppte jag det - att göra ett collage med antalet rader och få bilder är aldrig lätt.
Det blev en lagom glimt att vara glad över. Den där lilla kicken att ens intresse kan verkligen delas åt andra och vikten av att återanvändning/tillbakablick känns alldeles riktig. Många av de ting som jag har köpt minns jag inte eller fanns före min barndom men väcks till liv i betraktelsens stund,,,
Jag sträckläste resten av tidningen , myste och blev bjuden på mycket ögongodis."
RETROknoppen
Veckan har gått fort. Resfebern ger pirr i kroppen - jo, nu är det dax igen. ;)
Regnet som kom i veckan har krympt på snödrivorna. Från min balkong blickar jag ut över en gårdsplan där gruset inte har sopats upp än och grässlänten flämtar efter den första grönskan.
Hann med lite av Faluns loppisar och så en sväng mot Långshyttan. Inga stordåd över storfynd direkt men nog mycket att kunna skriva ett inlägg om :)
Jag är mycket svag för bruks-plast. Och färg. En bröd-låda där det står under att den är en "Perstorp-produkt", låg under en hylla. Inte repig och ful men utnyttjad; det vittnade brödsmulorna inuti om - ja, den fick följa med hem. Kan nog användas med flera funktioner. I den står här en sån där omöjlig citrus-press från Hammarplast och en till melamin-skål. Förra veckan hittade jag en större variant i baby-blått. Efter lite nätspan såg jag ett inlägg från blogg-kollegan Form55 att denna modell fanns med i tidningen "FORM" inför den kända H55-utställningen - tillverkad av det som då sedemera skulle bli känt som Skaraplast. Se här . Jag saknar i så fall en storlek till - undra när den kommer. En röd kanske? |
Glas-vaser är inte heller min grej. Ja, inte om de är diskreta som dessa. Men, men -tiderna förändras. Den till höger är signerad SEA samt siffror(som jag är inte helt säker på) den vänstra är stram med tyngd, handblåst med en svag linje som ormar sig runt upp mot mynningen. Känner någon igen tillverkaren? Det lilla lammet kommer från BEKÅ-keramik och Birger Åström. Etiketten sitter fint om ena klöven. Vill ni läsa lite mer om denna formgivare och keramiker så tar jag till hjälp av en annan bloggar-kollega Porslinsbloggen, här. |
Men var hittar man denna fina innehållsförteckning då? |
Det var lättare då - hur lätt är det inte nu i såfall? Och ändå är det skittrist att städa,,, |
Böcker kan vara snygga! Älskar omslag som kan vara ett inrednings-blickfång i sig själva! |
Vad är det mest onödigaste inköpet denna gång? Är det maj månads samlar-platta KONFLIKT av danska Nymölle:s Björn Wiinblad (har ni sett de övriga hos bloggerskan Retrolux? Här ) NÄÄÄ! Men är det då kaffe-setet från Gustavsberg med den klassiska Sveriges Radio-loggan (den som formgavs 1958 av hovgrafikern Karl-Erik Forsberg)? NÄÄÄ! Men då måste det ju vara den där gamla vattenkokaren från svenska ELEKTRO-HELIOS?! JOO! För vad är det för mening att köpa något vars virade sladd med bakelit-kontakt nästan föll isär när jag plockade den ur kannan! Och om jag så skulle hitta en annan sladd så ryker väl propparna all världens väg när jag sätter i kontakten? Hmm,,, synd för så fint handtag,,, kanske jag kan använda den som en annorlunda blomkruka? * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * ** * * * * * * * * *** * |
När jag gick i mellanstadiet så tillbringade jag två omgångar på Umeå lasarett. Näs-polyperna togs bort men de kom tillbaks efter ett år, eller hur det var. Jag gillade inte lasarett, vita rockar och sprutor i huvudtaget. Men när jag såväl fick min avslappningsspruta så rullade jag obehindrat in på operationssalen, med ett leende.
Vad minns jag mer?
Jo, att jag fick gå och äta på kina-restuarang för första gången. Smakade på friterade bläckfiskringar och tyckte om det. Och så fick jag en LP-skiva med The Spotnicks i Japan,,, för besväret, av mamma. Tyckte då att det var ett konstigt skivval men jag vande mig att lyssna på svensk instrumental-musik med asiatisk touch, i alla fall den sommaren. Vart skivan sen tog vägen - ja, vet jag inte.
Gruppen startade 1961 och blev en av de största gitarrgrupperna . Deras space:ade scenklädsel talar sitt eget språk, eller hur?