Jag blev med katt igen,,,

"Det är inte lätt att se sig själv med en okritisk blick - att finnas med i en tidning kändes ovant men desto roligare.

När "RETRO" damp ned i brevlådan så bläddrade jag snabbt till sidorna med "bloggarnas vykort", studerade, läste texten, rynkade på pannan och blev efterklok över att: "ja, det där skulle jag ha velat ha med" ,,,"men gud vad jag ser sur å stirrig ut". Men sen släppte jag det - att göra ett collage med antalet rader och få bilder är aldrig lätt.

Det blev en lagom glimt att vara glad över. Den där lilla kicken att ens intresse kan verkligen delas åt andra och vikten av att återanvändning/tillbakablick känns alldeles riktig. Många av de ting som jag har köpt minns jag inte eller fanns före min barndom men väcks till liv i betraktelsens stund,,,
Jag sträckläste resten av tidningen , myste och blev bjuden på mycket ögongodis."

RETROknoppen



Veckan har gått fort. Resfebern ger pirr i kroppen - jo, nu är det dax igen. ;)
Regnet som kom i veckan har krympt på snödrivorna. Från min balkong blickar jag ut över en gårdsplan där gruset inte har sopats upp än och grässlänten flämtar efter den första grönskan.
Hann med lite av Faluns loppisar och så en sväng mot Långshyttan. Inga stordåd över storfynd direkt men nog mycket att kunna skriva ett inlägg om :) 

"Jag blev med katt igen,,, och denna gong med kläpp" Det kommer väl inte att inträffa så många gånger att jag använder den men lite roligt att ta till den och samla gäster till middagsbordet är det väl. För som gonggong handlar det väl om: uppmärksamhet - hitåt! När används en gonggong idag? Denna lilla Gunnar Ander-katt såg sitt ljus på 50/60-talet. Det finns en golvstake (som jag har) och en bordsmodell - gjorda av Ystad metall. Gardinen i bakgrunden är tidstypisk men inte världens häftigaste. Det var priset däremot. Hon som sålde ville ha 5 kr för två längder! Så när jag kom hem med 5 meter tyg så var det efter att ha betalat retro-pris. 1955 hade summan motsvarat 65 kr. Det var inte mycket :)

Jag är mycket svag för bruks-plast. Och färg. En  bröd-låda där det står under att den är en "Perstorp-produkt", låg under en hylla. Inte repig och ful men utnyttjad; det vittnade brödsmulorna inuti om - ja, den fick följa med hem. Kan nog användas med flera funktioner. I den står här en sån där omöjlig citrus-press från Hammarplast och en till melamin-skål. Förra veckan hittade jag en större variant i baby-blått. Efter lite nätspan såg jag ett inlägg från blogg-kollegan Form55 att denna modell fanns med i tidningen "FORM" inför den kända H55-utställningen - tillverkad av det som då sedemera skulle bli känt som Skaraplast. Se här . Jag saknar i så fall en storlek till - undra när den kommer. En röd kanske?

Vi stänger locket och då har veckans komplettering tagit plats. En till av den ugnssäkra serien GEFYR/Gustavsberg för en Selma och så en Bergdala-fisk. För två år sedan skulle jag inte kunna tänka mig ha en glasfisk, nänä. De fick mig att tänka på något tantigt som stod i bokhyllan, med naggade delar och dammade. Sämsta smak av kitsch. Så var det iallafall hos mormor, minns jag. Hu! Men just den där oranga varianten i olika storlekar har fått mig in på ett lite dille. Nu har jag sammanlagt 21 st. och hjärnan säger att NU får det vara nog! Köp inte en till fisk till! Få se om jag kan hålla mig?

Glas-vaser är inte heller min grej. Ja, inte om de är diskreta som dessa. Men, men -tiderna förändras. Den till höger är signerad SEA samt siffror(som jag är inte helt säker på) den vänstra är stram med tyngd, handblåst med en svag linje som ormar sig runt upp mot mynningen. Känner någon igen tillverkaren? Det lilla lammet kommer från BEKÅ-keramik och Birger Åström. Etiketten sitter fint om ena klöven. Vill ni läsa lite mer om denna formgivare och keramiker så tar jag till hjälp av en annan bloggar-kollega Porslinsbloggen, här.

Men var hittar man denna fina innehållsförteckning då?

Jo, i denna recept-pärm! Det fanns nog ett brinnande matintresse hos den som fyllde på med recept, handskrev, klistrade på och stoppade i små plastfickor. Något annat än när man nu söker maträtten på "Taste-line",,,  Skulle vara spännande att prova på vad som skulle bjudas på  "en kväll med gäster och gående bord", som det står på ett stencilerat blad från anno -63. Allt är kvar. Serverings-fatet kommer från Gustavsberg och bordsserien LK-gourmet Grill Gul. 1958 så lade Bibi Breger dekoren på denna. Formgivare: Stig Lindberg. I en annons som jag såg på nätet lanserades porslinet att ge ett "friskt och stimulerande intryck" - i min ska det bara serveras onyttigheter!

Min andra favoritfärg är nog den där röda, tungt fylliga som jag ser i denna glasvas och den där ljuslyktan. Liggandes är den klassiska ljuslyktan från Reijmyre med blästrat ansikte och med orden "Rädda barnen". Den har jag några stycken av - är fin att tända i grupp.

Så har jag samlat lite smått på samma bild. Glas av den typ som jag har, elak påskkärring, glas-lejon(som passar bra när man är född i Lejonets tecken), skaldjurs-bestick( har krabbor som väntar i kylen), ett grönt skirt dl-mått från Rantil plast? (har ett rött sen tidigare)och så en frysklabbe som jag tror är retro. Haha - ja, det är inte lätt att hitta blogginlägg om frys-klabbar och  söka på "iskallt med ISA-polar" som det står på sidorna. Det känns som att det är bara jag som försöker hitta svar på sånt *ler*

Vi lugnar ned os med något mindre hysteriskt: t.v en mycket diskret Mari Simulsson vas som jag har i två storlekar nu, t.h en okänd ljusstake i glas - kostade bara 5 kr. Bara för att det stod "Länssparbanken Dalarna" i detta askfat köpte jag det. Serien "Granit" av Hjördis Oldfors/ UE kom 1959 och blev en mycket vanlig reklamartikel med firmatryck. Får jag bjuda på lite pistasch-nötter kanske?

På 60-talet hade man ordning på sina skivor. Det fanns en innehållsförteckning längst bak där dåtidens artister trängdes. Plastfickorna var trånga. Min mamma hade en röd liten skivspelare som jag saboterade säkert i unga dar. Jag minns inte musiken men kan hända så fanns Hep Stars och Cliff Richard med. Minns skivetiketterna med en karusell på. Hennes skivsamling i singel-albumet hamnade troligtvis på soptippen. Jag får nöja med min egen. Några skivor fanns kvar efter den tidigare ägaren - jag tror att jag ska spela the Spotnicks!

Det som är trist när man ska köpa böcker och tidskrifter är de som insisterar att sätta prislappar på och inte skriva med blyerts inuti. Då skulle man slippa att klösa och gnugga -ibland är ju framsidan det som lockar! Här är ett axplock av min receptboks-orgie.Jag vältrar mig totalt i 50 å  60-talets färgglada recept och goda råd. Då djupfryst och konserverat var nytt på handlingslistan och satte piff på matlagningen. Men vänta, en hermelin i tidsangivelsen är lite äldre äldre än de andra,,,,

 "Goda råd för husmödrar" kom ut 1936. En handbok som kunde användas vid" nyinflyttning i bostad, vid reparationer, vid rengöring, övriga hemsysslor och hemvård". För en gångs skull är inte goda råd dyra. Boken kostade då 50 öre mer än den kronan jag betalade för nu. :)  MEN ATT STRÖ SALT OM VEKEN??!

Det var lättare då - hur lätt är det inte nu i såfall? Och ändå är det skittrist att städa,,,

Böcker kan vara snygga! Älskar omslag som kan vara ett inrednings-blickfång i sig själva!

Här stod jag och tvekade: behöver jag en påsktavla (textilen är uppspänd). Passar den in? Vem är hon som har gjort den? Textilen är signerad: Ilse men den enda Ilse jag känner till heter  Roemke och det liknar inte hennes alster. Eller? Ja, så hängde den med under armen,,,

Vad är det mest onödigaste inköpet denna gång? Är det maj månads samlar-platta KONFLIKT av danska Nymölle:s Björn Wiinblad (har ni sett de övriga hos bloggerskan Retrolux? Här ) NÄÄÄ! Men är det då kaffe-setet från Gustavsberg med den klassiska Sveriges Radio-loggan (den som formgavs 1958 av hovgrafikern Karl-Erik Forsberg)? NÄÄÄ! Men då måste det ju vara den där gamla vattenkokaren från svenska ELEKTRO-HELIOS?! JOO! För vad är det för mening att köpa något vars virade sladd med bakelit-kontakt nästan föll isär när jag plockade den ur kannan! Och om jag så skulle hitta en annan sladd så  ryker väl propparna all världens väg när jag sätter i kontakten?  Hmm,,, synd för så fint handtag,,, kanske jag kan använda den som en annorlunda blomkruka?


* * * * * * * * *  * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * ** * * * * * * * * *** *

När jag gick i mellanstadiet så tillbringade jag två omgångar på Umeå lasarett. Näs-polyperna togs bort men de kom tillbaks efter ett år, eller hur det var. Jag gillade inte lasarett, vita rockar och sprutor i huvudtaget. Men när jag såväl fick min avslappningsspruta så rullade jag obehindrat in på operationssalen, med ett leende.
Vad minns jag mer?
Jo, att jag fick gå och äta på kina-restuarang för första gången. Smakade på friterade bläckfiskringar och tyckte om det. Och så fick jag en LP-skiva med  The Spotnicks i Japan,,, för besväret, av mamma.  Tyckte då att det var ett konstigt skivval men jag vande mig att lyssna på svensk instrumental-musik med asiatisk touch, i alla fall den sommaren. Vart skivan sen tog vägen - ja, vet jag inte.

Gruppen startade 1961 och blev en av de största gitarrgrupperna . Deras space:ade scenklädsel talar sitt eget språk, eller hur?