Se "MONICA Z" - och så lite loppis.

Grannen på andra sidan gatan tog och visade några skivor ur sin samling. Han är ett större fan. Min ungdoms relation till
 Monica Zetterlund var obetydlig. Det var inte min sorts musik kan man säga men den inställningen har ändrat sig med åren. Just nu lyssnar jag på "Swedish Sensation" på Spotify,,, 

Ni kan väl aldrig gissa vad jag har sett på bio? Det är väl ganska öppenbart. Jag hann knappt komma hem från Greklands-resan innan jag satt på sjunde raden på biograf Falan.
Nästan två timmar av vackra miljöer, fräcka kläder, tidsenliga frisyrer - ja, det var en njutning att studera scenografin. Jag satt och småknuffade min kompis varje gång jag kände igen något som jag hade hemma. Cortendorf-figurinen i bokhyllan, Prunus-kopparna som skymtade till i köket,,, ett gediget arbete har gjorts att återskapa miljön.

Och så hon som spelar Monica, Edda - så härligt att se en ny stjärna födas inom filmens värld. Det finns en risk att hon alltid kommer att bli sammanknippad för denna roll. I några ögonblick glömmer man bort vem som agerar. Likheten med originalet är påfallande men Edda Magnason står även på egna ben.

Handlingen i filmen är väl inte direkt unik. Kärlek, familj, karriär,,, Nä, det är inte meningen att jag ska recensera min filmupplevelse, inte mitt gebit men jag kan väl tillägga att jag kände mig nöjd att jag bjöd min 84-åriga allt-i-allo-granne: hon lämnade biografsalongen med ett stort leende. :)

Det lär bli mer skriverier om för och emot hur hennes pappa tolkades och hur okronologiskt hennes livshändelser framförs. Vad som är påhittat å vad som är fakta. Fel är inte svårt att upptäcka. Bortsett från det, vill du dock ha en film- och musikupplevelse med svärta och glädje så rekommenderar jag "Monica Z".

Vardagen har fått ge vika för arbete och annat livsnödvändigt. Sol och bad utanför grekiska "Koroni" har bytts ut till höstfärger och kyliga morgonar. Får lov att ta mig nu an med försummelser och förpliktelser.
Om det har hunnits med lite loppis? Jovars men inte i någon större jakt. Jag tar dom obligatoriska rundorna. På sistone har det blivit mest småsaker. Förutom vasen här nedan.
Från PMU för 65 kronor. Och nu hoppas jag inte att det finns kopior så att jag får intyga mig själv att det är en Holmegaard-vas/flaska ca. 30 cm hög. Det finns rester kvar av en etikett vid foten, en placering som jag har sett på nätet att det överensstämmer.
Otto Brauer stod för designen och här pratar vi om färgstarkt 60-tal från Danmarks äldsta och största glasbruk.

Hittade en ljuslykta i blått glas med samma massiva svensk-tillverkade metallfot. Den ska ha bara ett litet ljus än den röda som står bredvid, för värmeljus.

För en guldpeng så blev det en orange komplettering av Rosti:s dänkflaska. 

En festlig teak-bricka med en glad igelkott som kakel, småsnygga kaffekoppar som endast har 804 57 64 som märkning under? och  8 delar bestick för 2 kronor styck. "Scanline" heter modellen från danska Lundtofte och designades redan 1953 av Bernadotte & Björn.

En assiett av Rörstrands "Verdura" är alltid rätt då jag har delar ur den servisen. Att jag sen köper på mig ännu fler bestick av "Thebe"(Gense) var väl lite onödigt. Kanske det var lite kul att det fanns bestickaskar till. Blir det till att använda på 50-årskalaset måntro?

Jag har fått ett dille på kryddset å burkar! Paret till höger är omärkta men känns retro. till vänster: jag köpte en liten teakbricka med tre burkar från Selsbo Keramik. Påminner om Signe Persson-Mellins kända kryddburkar från -55. Mycket charm för 30 kronor. :)

Till RETRO-påsken: gungande kycklingar i plastägg och en påsk-kärring som har riktat in kvasten på Blåkulla. Den sjungande flickan passar in bland mina julprylar.

Min afro-samling har utökats. Väggbysten med art-deco känsla kommer från ungerska Maria Rahmers keramikverkstad. Vet inte om åldern på pussiga barnen, de kan var nytillverkade om jag har otur. Den högra är nog äldre men vem var det nu som hade gjort den där lilla flickan? Frustrerande men jag kommer inte på det. En fin barnbok från 1945 utgör underlaget. Vet ni vem  författaren Viktor Mall var? Jo, en pseudonym för Bo Beskow, son till sin mera kända mor Elsa.

Lite plast: en melamin-bunke som lyser upp tillvaron, en blå variant av sven-Eric Juhlins muggar i dubbelväggig SAN-plast och så en riktig klassiker; för det finns väl inte ett loppisställe som inte har Hammarplast:s små besticklådor? ! Jag behöver mer plats att lägga i,,,bestik.passionen är obegränsad.

Äggkoppar från forna DDR och "Sonja Plastic". Den äldre varianten - de nytillverkas också.

En till Hammarplast-bunke, kanske till jul och en passande duk därtill.

                                   '''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''


En söt kattunge som tittade ivrigt fram medan vi åt på vår strand-restaurang, får avsluta dagens bildkavalkad.Flera Greklands-bilder kommer kanske i nästa inlägg. Men nu stundar snart Berlin också. Får se vad jag hinner med till nästa inlägg. Ska nog plocka med senaste numret av RETRO för det fanns många tips på alternativa loppisar och second-hand,,,








När loppistorkan gick över,,,

Nu ska jag göra det enkelt för mig. Jag ska nämligen skriva rakt upp och ner att den tidigare nämnda loppistorkan som kändes lika utbredd som Sahara, har fått sitt "sensommarregn". Man kan säga; ny luft under vingarna,,, eller luft i däcken. Jag har ju nyttjat cykeln.

Tiden fanns och lusten med att titta i loppishyllor och på second-handbord runt om i Falun. Trampat hem med påsar på styret och med gott samvete. I lördags blev det dessutom en liten bilvända mot Leksand med trevligt sällskap. Blandat resultat dock. Ja, på några ställen hittade jag absolut ingenting.

På mitt schema har flera fridagar infunnit sig. Kravlöst skönt med rätt att slappa - ta dan som den kommer. Den trevliga födelsedagsfesten i Wii trädgårdar förra helgen avlöstes med en taco-kryssning på Runn - en trevlig upptakt efter semestern för mina arbetskamrater.

Extra trevligt blev det innan vi gick ombord - vi fick veta att vårt rådande jouravtal inte skulle rivas upp och Falu kommun fortsättningsvis avlönar oss och räknar med nattens alla timmar och,,,

Nä, nu var det ju inte jobbet som  jag berätta om utan vad veckan har gett. Hmm, jag vet att det finns fem välfyllda bananlådor som ska ned i källaren (dom står nu i hallen och väntar) och fått goda råd från bekanta att inte ockupera diverse ytor i vardagsrummet; när jag har fått det så fiiiint. Jag ska tänka på det. Lite grand. Överväga,,,

Men mina tankar är numer tillägnade sydliga breddgrader. Mer sol å bad. Förlänga säsongen som det ibland heter.

Det blir snart Grekland igen (det är där "luft under vingarna" passar verkligen in) - ett litet bevis att jag inte bränner bort mina pengar BARA på prylar ;)

Tror Ni att jag längtar?! 

Det måste vara en ren tillfällighet men det var ju bara en månad eller så sen jag fyndade en kanna ur Arabias "Faenza"- serie i samband med tidningsreportaget, ni vet. Nu blev turen funnen på nya "Loppishallen" i Gagnef. I en plastlåda låg 4 kaffekoppar med fat samt assietter och väntade för endast 50 kronor. Den bruna småblomms-dekoren  har inte skrämt mig. Tvärtom. Nu är det lite kul att växla mellan mina färglada koppar till det murriga 70-talet. Och invigt har jag de också - en sen födelsedagsfika på tre pers. Saftglasen bredvid med vita blommor och rutmönster blir ett lite trevligt komplement i den redan överfyllda barskåpet i till radiogrammofonen. Det räckte med 4.  De blå-gröna nyanserna blev kvar så jag drabbades  av inköps-vansinne. Singel-glaset med röda rutor blir ett extra till-ök åt de andra som jag har. Sen har jag blivit ägare till 8 stycken av Oiva Toikkas coasters "Kastehelmi". Det finns flera användningsområden för dem, om det så räcker med att lägga tepåsen på en. En Selma kostade de och jag blev mer än nöjd. :)

Den flätade TV-kannan i blå/vitt kunde jag inte hålla mig ifrån. Ok, den har en märkbar skavank som jag ska trolla bort (lite lim månntro?) men intakt och korken på plats så var den värd sina 70 kronor. Salladsskålen i teak är en klassisk "Karl Holmberg Götene"- inbränt på undersidan. Eller som en trevlig chips-skål! Katt-vasen till höger har jag andra alster av i serien. 50-talare tror jag med ett tyskt ursprung, nämligen från keramik-verkstaden Schmider. Anneliese Beckh googlar mig fram till som skapare och  jovisst: 1956 kom dekoren "Tigris".Men det är inte det enda jag har av henne  - jag har ett gäng med askkoppar åxå som jag skrev om i detta inlägg. Bredvid den står en liten Atterberg:s-vas (Upsala Ekeby) ur serien "Corso". Den tillverkades 1954-60 och är ganska vanlig att hitta. Men för en Selma och med sin ringa storlek hade jag minsann utrymme bland mina "grafiska" små-vaser. I samlad trupp är serien verkligen fin: titta in hos RETROLUX och hennes inlägg så förstår Ni! Den lilla Hong-Kong dockan i plast, med blinkande ögon är det många som känner igen av den äldre generationen. Men när jag ska söka efter den hittar jag inget! En bilprydnad för backspegeln eller? Ja, inget som skulle tillverkas i dagens läge, antar jag,,,

En broderad barnkudde med en hund-badkruka ger mej ett gott leende och diger charm-varning. (För en guldpeng på Myrorna). Lägg till en stunds lättsamt bläddrande i ett par välbehållna "Året runt" och servera sedan en smarrig kaka på "Lotus Grå"-tallrik med Bibbi Breger:s stiliga dekor (Gustavsberg) så¨har du höjt dagens Retro-känsla. Avsluta med  en färgglad överraskning när du ser på Thea Tanner:s bonad "Man Tager vad man haver" (50-lappen kostade den,  i Insjön)

På Myrorna kunde jag inte låta bli att köpa Maija Isola:s "Hundkex" - jo, jag har nog denna gardin även med grön och gul färgsättning tror jag. "Bullar-burken" från Erik Kold fann jag där också och för en gång skull till ett angenämt pris och gott skick. Den lilla" Pomona"burken från Arabia saknade visserligen sitt lock men fungerar nu som en småplock-förvaring i köket. Gud vad man kan samla på sig när det gäller gem, gummisnoddar och häftstift! Den blå-melerade Rörstrandsvasen kommer från "Hildings". Tilltalande och tung är denna - under den står G. Millberg. G som i Gösta. Han var keramiker på Rörstrands under 60-70-talet och även medlem i Drejargruppen. Det finns inte mycket skrivet om honom och känns därför rätt så anonym bland många andra Rörstrands-namn. Vasen är dock jättefin. Salladsbesticken kommer från Lindshammar. Jag har två till bestick i den serien och visst är det extra kul med "Ta-till-vara" när dom bara begärde 2 spänn för dem?!

Här är en försenad födelsedagspresent! Jag fick den i lördags. Tackar å bockar för denna stora väggplatta av Mari Simmulson. Min "Cardus" kommer att hänga bredvid fågelburen, i köket. Den väggen passar sig bäst för tunga keramiktavlor. Kräver sin rejäla spik Med reservation att det blir att dammtorka därefter, Mina fåglar gör det inte städfritt och enkelt för mig.

Vid Rastastugan hittade jag denna tallrik för en Selma. Jag vet inte om det är så att jag blev nyfiken på vad "gulaschbaronen" stod för men med kom den hem. Jag anade mig en historisk bakgrund. På Wikipedia kan man läsa att det var skämt-betäckningen på en "krigsjobbare", en vräkig uppkomling kring första världskriget: en person som på kort tid tjänat en förmögenhet på att leverera livsmedel till centralmakternas armèer. En mängd varor var ju belagda av den svenska regeringen, med exportförbud. Det uppkom spekulationer om ohederliga affärer. Det var ju inte fint att tjäna pengar på sina medmänniskors fattigdom. En karikatyr blev populär i pressen och avbildades på tex. askkoppar och i detta fall minnestallrikar. Denna tallrik har bara ett importmärke på baksidan. Cigarettetuiet var ett impulsköp för 10 spänn. Jag fick tanken att ha kort och sedlar i den när man går ut, i stället för en klumpig plånbok. Sen ser Ni ju framsidan - den attraherade mig. Norden som karta. I skolåldern älskade jag geografi. Hade bästa betyg i ämnet. Älskar resor i dagens läge. Har i lägenheten en litet genomgående tema med olika jordglober och Sverige- tryck på textil. Allt går igen på något vis,,,

Jag älskar dessutom gamla priskuranter och postorders-kataloger! Nu var det dax igen. Rastastugan levererar. I katalogen från Gunnars 1963-64 så finns det många möbler att gotta sig åt och prylar med stor igenkänningsfaktor.Ellos-katalogen har bara färg på omslagen men det funkar bra ändå. Efter lite bläddring känner jag igen något som jag har köpt i sommar,,,

,,,för visst är det samma ljushållare som på bilden! Mina tomte-barn har funnit ett ursprung! Haha! Styckepris? 2kronor och 25 öre. (ungefär 30 kronor i dagens läge)  Fabriks- och handelsfirman Ellos skriver inledningsvis på andra sidan ett "VISSTE NI": att katalogen spreds ut till 190000 kunder från norr till söder och att de skickade drygt 600 paket om dagen. Ingen nät-handel här heller! Jag minns hur spännande det var att få dom där paketet. Om jag hann se det. Det smusslades och gömdes i hemmet för det kunde ju innehålla eventuella julklappar. Men jag minns inte inte returerna. Ja, allt passade väl inte och motsvarade förväntningarna. Och hur mycket kom fram helt? Och då pratar vi om 70-talet,,,

Här är ett litet knasigt inköp. Om jag inte erinrar mig fel så fanns det kvar mycket av skolmaterialet från min bya-skolans ursprung. Våra lärare i hög- och mellanstadiet utnyttjade mycket av det som låg i förråden. Hur man skulle lära sig teckna tex. Minns att jag ritade figurer som tagna ur en 40-talsbok. Och så dessa åldriga sångböcker,,,"Vi gå över daggstänkta berg. FALLERA!". Men jag minns även dessa lådor, hjälpmedel att lära sig att räkna och läsa. Eller var jag själv och snokade i förråden med de gamla skolplanscherna, på ställ? Hur var det nu? Lukten av gammalt skolmaterial och oljekritor har jag nästan förträngt,,,

Jag öppnade på asken,,,

,,,tittade på dom fina bilderna,,,

,,,men insåg att jag inte idag skulle orka läsa igenom  hur Palinramen fungerade.

En tidskrift på engelska fastnade jag för. 1953 firade Stockholm 700 år med en mängd av evenemang och festligheter, från maj till september. Konserter, teaterföreställningar,museum-utställningar, idrottstävlingar, flyguppvisningar ,,,Ja, vilket liv och rörelse det måste ha varit i huvudstaden den sommaren. Kungsträdgården var mötesplatsen för flertalet programpunkter. De utländska besökarna fick i denna tidskrift en historisk överblick och medföljande arrangemangs-programm. I mitt ex. ligger det även ett flertal kartor. Jag tycker verkligen om det tidenliga  omslaget, ritad av (för mig den okände) Curt Blixt.  Jag hittade inget direkt på nätet från firandet men i sökandet så passerade jag en engelskspråkig film som kan ses som den amerikanske turisten kontra exotisk kultur - en tågresa genom Sverige, gjord 1953. Här är en länk till filmarkivet!

Dom här pippifåglarna av arten "Tuffs" ;) är designad av Monica Sampe. Hon heter Backlund numér; formgivare knuten till Kosta Boda sedan 1965 och även smyckedesigner efter 2006. Men hon kommer nog alltid att bli sammankopplad med sin kända mamma Astrid Sampe. Jag har den blå varianten sin tidigare men sa inte nej till kostnaden av 10 kronor så nu har den fått plats i min "duk-väska-med-trevliga-tryck". Ursäkta att den ser så till-tuffs-ad ut på bild!

I måndags plockade jag åt mig dessa röda selterglas. 7 cm höga och så härligt rubinröda och formvänliga i handen. Ingen etikett avslöjar tillverkaren så tills vidare är de okända med en förhoppning att det är Reijmyre. Men glaset till vänster då? Jo, det som står till vänster stod tillsammans med de övriga men är halvcentimetern kortare och rakare i formen. Det såg jag inte efter om men vad f.n, en femma hit eller dit? ;) Min färgstarka sida lockades ännu mera fram på "Ta-till-Vara" när jag såg 36 fina delar av NilsJohan-bestick på bordet. Bland alla andra husgeråd. Man kunde då inte undgå att se dom. Hur funkar de bland mina 60-talstallrikar med gult inslag? Det återstår att se. För 2 spänn/styck finns alla möjligheter. Och visst ja, "Singoalla" var namnet. Adam Thylstrup stod för designen och lanserades 1958. På en reklamsida kunde man läsa "Nilsjohans "Singoalla"-modell ger vardagsbordet färg  - fest - fantasi."

PMU bjöd på en härligt varmgul salladskål med lock. Försökte undvika att slå i ramen när jag cyklade hem med den i kassen och phu! - den klarade sig fint från repor. Godset är i dubbelväggig SAN-plast - en klassisk Sven Erik Juhlin-skapelse från Gustavsberg (1970) Jag har den i brunt sen tidigare och så ett antal muggar och kaffekoppar. Men visst finns det ett par vita salladsbestick till? Tittade nämligen i Thomas Lindblads Plast-bok och såg ett par i vit karbamidplast som låg ovanpå. Något att söka efter alltså. Men det blir lätt missfärgningar inuti,,, Dom små kristallglas-burkarna med korklock har etiketterna kvar. Design Bengt Edenfalk för Skruf. Med årsringarna på undersidan så torde de ha något med hans serie "Drivved"att göra - dom är då mycket natur-lika i sitt utseende. Har jag glömt något? Jo den maffiga röda vasen i keramik! Den är också en försenad present. En äkta NIE . Vad då NIE? Bara en äkta Ninnie Forsgren, säger jag då. Men inte vem som helst: en mycket produktiv dam, om än lite underskattad som numer är bosatt och verksam i Skillinge. En gång i tiden året 1963så tog hon över det forna Bromma keramik. 1968 skedde namnbytet till Ninnie Keramik. Hon har även extraknäckat som formgivare inom plastindustrin och för Goebels, Ninnies tidigare alster finns välrepresenterad på många loppisar. Hennes keramik måste verkligen ha nått ut över landet. Jag har en antal väggplattor av hemma i köket som jag verkligen gillar. Hennes nuvarande konsthantverk kan ni beskåda på hennes hemsida http://www.ninnie.se/.

Sist men inte minst, så fick jag en till vas i födelsedagspresent. Någon hade varit mycket uppmärksam vad jag hade i teakhyllan minsann,,,jojo :) Där står det ju två galet Bitossi-blåa" trifider".  Jag som inte är blå-diggare egentligen,,, Har hittat ett namn som florerar kring dessa Bay keramik-vaser och det är designern Boden Mans men det är inte säkert. Med en liten rundtur på Google så ser jag iallafall att han står för många av de tyska 60/70-talsvaser som jag har. Den som är till höger är nytillskottet bör jag tillägga. Ja det var allt för denna gång. Dax för lite matlagning nu. Man blir hungrig efter att ha skrivit inlägg. För en ordblind (stavnings-problematiker) som mig tar det ju sin tid :)
                                                            τα λέμε αργότερα!