Gott och blandat

I senaste numret av tidningen RETRO kunde man läsa om 50-tals-kök. Dom snedställda luckorna: Perstorpsplatta, beslag,,, jo,det är lätt att drömma sig bort.
Vad har jag själv då? Köket är från tidigt 70-tal, plastgolv med medaljonger och jag har minsann inte haft problem att fylla upp skåp och lådor under de 13 år som jag har bott här. I sann inredningsanda satt upp tidsenliga detaljer. Fast när jag loppar så följer det med mycket 50-tal. Plast, bestick, porslin, textil , många vardagsprylar och nu känns det som att det vore på tiden att de fick ett eget ställe att få synas på.

På senaste tiden har jag ögnat mig igenom fritidshus-marknaden. Tittat efter originalinredningar. Drömt mig bort till något ljusgult och en trevligt gammal  AGA-spis. Reda-hylla. Pinnsoffa.
Just innan jag åkte till Berlin såg jag ett torp som infriade mina förväntningar. Det låg ett par mil bort och kändes som en hel idyll. Tittade på Hemnet:s app för att se om det fanns kvar. Missade dock visningen. Dag för dag gick men så kom det sig att det hade blivit budgivning när jag var bortrest. Kanske lika bra med det.

Om jag hade andats in lite av den där idyllen så hade jag haft svårare att inse att pengar växer inte som gräs, att låna är ganska besvärligt, att som körkortslös så blir det inga spontana besök och vad kan jag uträtta som har tummen mitt i handen och har aldrig brytt mig tidigare om byggnadsvård?  Lägg till dessutom mina heliga utlandsresor - ja, då finns det inte så mycket tid, utrymme och relevans.
Så hoppet kanske hamnar ute vid en kolonistuga nära stan med cykelvänligt avstånd? Men då måste man bli del av koloni-vännerna och vad vet jag då om trädgård?!
Det är trist att vara realistisk. Nödvändigt ont.

Mina 50-talsdetaljer får fortsätta att "ligga till sig". Jag har ju min källare. Det är bara att inse fakta att det kommer att utökas. Mitt intresse för retro kommer inte att svalna i första taget. Man vill njuta av nostalgin fast lägenheten inte räcker till. Låt se, låg det inte nu en skraplott och väntade i börsen?

* * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * *

Tiden just innan och efter Berlin-resan har naturligtvis inneburit diverse loppis-besök men med varierande utbud. Det är när man ska sammanfatta och ta bilder som man inser att noll i loppis-lycka blev faktiskt mer än nödvändigt,,,  Falun med omnejd levererar. Håll till godo!

Anemon-tallrikarna från Rörstrand köpte jag som assietter och ett par mattallrikar på PMU. Faktiskt i ganska bra skick men naturligtvis är de inte gula som på bilden. Det är bara omgivande ting som påverkat färgen och hur än jag fotograferade så blev de grädd-nyanserade? Under ligger en längd av blommiga blommor.  En smal jullöpare med fint tryck får samsas med en väggplatta från Irma Yourstone UE. Jag har en till sen tidigare men den går i lila. Skulle vara kul att ha flera i olika kulörer.

Nu blir det att poppa! En vinylskiva med populära låtar från"Tio i Topp" går ju inte att motstå. Utgåvan är från -83 men den känns redan nu ganska retro. Motstå kunde jag inte heller de små glastallrikarna från Gullaskruf. "Delphi" känns igen på det romb-liknande mönstret - Lennart Andersson designade. Jag har övervägande röda skålar men det frestar mig litet med grön stämning,,, Men vad gör trä-tomten där? Vilken linslus!

En godishöna modell större i plast (Den finns små som passar i påskriset) spanar in den enkla mjöl-burken i brunt.. Lampan med klämfot övervakar situationen. Kanske en Fagerhult? Gardinen där triangeldramat utspelar sig kommer från PMU och är lååång,,,

Ingrid Jensen för Gamlestadens är skapare till denna julduk. 4 spelglada plasttomtar väntar att få hamna i julgranen. Den runda"bollen" är en bonjär från Trelleborgs glasbruk. En mindre vas av Anna-Lisa Thomson /UE heter så passande som "Ängsblom". Serien tillverkades mellan 1944 - 1949.

Jag har fått ihop några delar ur Mari Simmulsons  serie "Rusticana". Gillar just den rustika känslan. Nu blev det en burk med korklock. Gjordes under åren 1963-1965. Bredvid den ligger blomkrukan "Rondo"  med samma tillverkare. Nästa blomkruka är "Lansett" från 1967. Slutligen, till höger, ett rätt så annonym skål i tunnaste och finaste keramik. Det var därför jag köpte det. MS står det under. Via en medlem i en facebooksgrupp så kan jag ha fått svaret vem som är upphovsman. Norsk studiokeramik av Magne Stueland. Typiskt nog så är det en bristfällig information på nätet om keramikern. Skålen torde vara från 50-talet.

Tre gula och två gröna: mattallrikar från Upsala Ekeby, nämligen "Fyris" av SAS dvs. Sven-Erik Skawonius. Från Pärlan i Gustafs. Inte lika gul men en sån där härlig tillredningskanna från början av 60-talet. Hammarplasts etikett pryder slitstarkt utsidan och som designern är Huberth Nilsson. En "Piké"-tallrik tittar fram. Tack goda granne på andra sidan vägen som fixar lite Stig Lindberg åt mig! :)

Åh, det här är svårt!. Jag och klarglas är inte i samklang och bortprioriteras ganska fort på loppisbordet. Här är dock två lysande undantag från Orrefors: en enormt tung skål från Loppishallen hamnade i mina ägor. Känns ganska fräckt modern, har signering och en etikett som visar Orrefors 250 års jubileum. 1976 i såfall? Har försökt att hitta bland namn och bilder men gått bet. Men vasen till höger är iallafall en skapelse av Ingeborg Lundin (1961) - ja, hon som bla. gjorde vasen "Äpplet" som blev en glas-ikon från 50-talet. Jag har en betydligt mindre vas i samma serie, sen tidigare men den här är drygt 27 cm hög som  gör den till en lilleplutt i sällskapet. 40 kronor betalade jag för den. Uppfattar att kristall och klarglas har en större marknad utomlands men det är inte det väsentliga utan att jag finner de stiliga och representativa för sin ålder.

Våffeldax med design! I Dala-Järna så väntade t.v denna UFO-liknande skapelse på mig och jag kunde inte hålla mig! När det är dax att duka 50-talvis så måste det finnas med något nygräddat! "Månlandaren" kallas denna blanka tingest av Sixten Sason, för Husqvarna. Ett populärt våffeljärn från mannen som designade SAAB 99 och formgav Hasselbladskameran. Inte illa pinkat om den kreativiteten! Kaffet kan serveras ur den aluminium-röda kaffepannan, Troligtvis norsk och så glänsande att man ser sin avbild.

På Röda Korset fann jag Märta-Lena Bjerhagens härliga textil "Pompeja" för en ringa peng och då vet ni vad som blev höstgardinen för mig! Jo, den oranga färgsättningen hade jag sen tidigare men det heter väl dubbel glädje med dubbla uppsättningar :) Den stora karaffen med en gnutta servisengelsk känsla är Berit Ternells "Inka" för Gefle som tillverkades mellan 1966-67 Den stilrena tekoppen "La Ronde"från Gustavsberg har  jag sökt skapare till och trots idogt googlande har jag inte hittat den någonstans,,, Jag skulle vilja ha flera, naturligtvis. Blomkrukan är en gammal en från Rörstrand.

Jag tror att det är en engelsk tekanna om man utgår från glasyr-stilen. Jag gillar dom stiliserade blommorna. Kokboken från ICA-förlaget och av Agnete Lampe tror jag att jag har i min "samling" men vem kan motstå ett sådant läckert omslag! För bästa augusti-festen hittade jag en passande stor duk med många år på nacken. Röda kräftor och massor av dill-blomster.

På väg i bil mot Arlanda , i samband med Berlin-resan stannade vi av på en loppis i Avesta. Det resulterade till den fina glas-vasen i Sommerso-teknik (ja, så lång har jag kommit i identifikationen), den stiliga kaffe-burken från Klosterkeramik vid Ystad. Det finns andra burkar om man vill fylla på med skafferivaror - den andas 50-tal på ett tilltalande sätt. Den lilla smörpannan saknar lock men en liten krukväxt kan jag tänka mig i. Tillverkare okänd.

Ugglan som tittar så storögd är en tung krabat från Lars Bergsten. Den vaktar nu i min hall. Ittala-snaps/likör-glasen är  Tapio Wirkkala’s “Aslak”. Äger nu en annan del ur  Ingrid Atterberg:s(UE) "Sacra". Tobaksburken saknar sitt korklock men eftersom jag gillar reptilmönstret så blev det ett naturligt val. Allt hänger inte på locket för användningsområdet. Den har en magisk mörkblå insida,,,



Den lilla Bo Fajans ängeln ser ut som hon ilar över till andra sidan och flyr från den stora mörkblåa emaljerade skålen (Finel?) och fatet vid namn "Aslög"/Rörstrand.

Märkte ni att bildtexterna krympte? Min bloggklocka säger att det är andra saker i görningen. Min lediga dag i veckan måste jag göra lite nytta innan solen går ner. Helt oundvikligt. :)
På återseende!