Rakt på sak

Jag gick bokstavligen rakt på sak.  Plötsligt stod den bara där! En orange skapelse som jag raskt fyllde upp min gröna korg med. PMU - en kulen måndag och ledig dag för mig. Det var inget speciellt lockande i det övriga utbudet. Min kompis Roger hittade ingenting. Mycket folk bland hyllorna , ivrigt plockande och granskande ögon. Så jag blev nöjd. Nu ska jag minsann göra varma mackor och verkligen testa vad en Snapphane-grill innebär - en klenod från NilsJohans. Jag har nog alltid velat ha en. Ja, när jag bildgooglar så ser jag den hos många bloggare - lite av något obligatoriskt retro att ha på köksbänken. Och så blev det en orange för mig! Men vänta, fanns delarna med? Ja, det kom jag på när jag klev in genom dörren väl hemma. Jo, förutom grillspettet då men det var ju inte hela världen och kanske dyker tillhörande broschyr upp. Sladden är på komplettering så en bävar jag att det är någon vajsing med det elektriska. Vad gömmer sig bakom grillen då?

Jo, en gryta som jag tjatade mig till av en vän som hade den goda smaken att hitta en Neptun-kastrull från Finel, några dagar tidigare. Jag hade ju gett bort till denne en Karineholm.gryta för ett tag sedan. Så visst kan jag få ta,,,? Dom fiskarna vill jag ska bli varma på min spisplatta. Min mammas goda recept på laxsoppa kommer att passa finfint! Vad kommer härnäst i ordning?

En sketen kaffebryggare från Melitta? Ja du, du behöver nog se på den föregående bilden för att förstå den rätta kulören för den här bilden blev den blekaste,,,och var kommer "dammet" ifrån? Det måste väl vara höjden av allt att bara lägga ut en guldpeng på något som ska bli kvalitékaffe ,,, med en enkel 70-talare och det är just det som är grejen. Hur många minns inte de kaffebryggarna från sin barndom eller ungdom? Det är med en gnutta nostalgi som det minsann droppar ned i kannan. Och kaffet har den där rykande varma retro-smaken,,, 

Nä ,jag kunde inte, jag bara kunde inte,,,låta bli att köpa den där Gunnar Ander-ljusstaken från Ystad Metall för 50-lappen från Loppishallen! Jag gillar dom där glasinfattningarna, speciellt när man låter dagsljuset få falla igenom i ett fönster. Då är inte stearinljusen medräknade. Om vi håller oss kvar i julkänslans värld så passar det väl utmärkt med 4 tabletter med kraftfull enkla men jul:iga motiv?! Och så svalkar vi väl ned loppisletandet med äkta falu-vatten i en handblåst tillbringare som jag hoppas på är en Reijmyre?!

Mitt sockerberoende blir inte bättre av när man läser om onyttigheter i en tidsenlig "Året Runt"! Plåtburken från norska Fredriksstad såg så ensam och övergiven ut så att "barmhärtighetssamariten" kunde inte bestämma sig om den var gammal eller ny, där i Sågmyra. Den var dock inte det enda jag köpte där. Pannlapparna säljs på Tidstrands-museet och en av storsäljarna där räknas nog filten "Snark" av Viola Gråsten. Antagligen är det restprodukter som har fått bistå till försäljning. Om ni av någon anledning besöker Dalarnas Ullared (i miniformat) en helg så är det värt att ta en titt på historien och produkterna från yllefabriken som skulle bli en av Europas största och som kring 50-talet hade 1000 anställda. Jag ska nog spara lite på mina pannlappar,,, Ovanpå vilar en blå tingest av Lisa Larson. "Matilda" är namnet och jag hade väl ingen aning att det skulle vara ett lock till för då hade det blivit en attraktiv sockedrskål men 5 kronor är den väl värd? Och kanske dyker locket upp när man minst anar det - denna blåa del som skapades -62 och med övriga servisen, kom att finnas fram till 1972.



Efter förfrågningar på facebook så fick jag svar på vad den 10 cm höga vas är för något. Ja, Ansiktet är ju klasiskt för Mari Simmulson men sen föll bitarna på plats då serienummret var ofullständigt. Serien "Moussia" tillverkades under åren 1955-56 och innehöll även tre olika skålar. En sån där dag då jobbet väntar och det fanns en snål halvtimme att hinna med bordsloppisarna uppe vid Timmervägen. Man tror att det var bara ett misstag att ta sig dit,,, Men hon stod där bland alla andra småvaser. Och väntade troget. Fatet som ligger under vasen är Stig Lindbergs "Haga" som jag har i flera delar. "Haga" är ett 50-tals porslin som är av det lägre intresset och värdet sålika men har en mycket fin och skir blomsterprakt, näst intill underskattat.

Denna vinter så kanske mormors klassiska adventljusstake får ge plats för denna resligare variant från Philips. Vad gör det att  även förpackningen ingår ;) En stor portion allmoge-charm skulle jag kanske kalla den. Fick den för 70 kronor.

Här är några till tallrikar av Stickan som är inte av de attraktiva namnen men vad gör väl det om man drygar ut lite mer på porslins-förrådet. Färgmässigt passar "Linda" in i min dukning. Servisen fanns kvar på marknaden sedan mitten av 70-talet in i 80-talet. Plåtburken har sin designer också. Brittiska Pat Albeck`s blomstande design har följt med oss sen 50-talet in i 2000-talet och vill ni titta lite mer på hennes produktion rekomenderar jag denna sida.

I all enkelhet kanske vi kan ta en kaffe och en lite munsbit, framför tv:n med ett set från Bo Svensk Produkt? Nähä - slipp då! Men bara så du vet så heter de "Christina" om du ändrar dig!

En tysk golvvas på min spis! Med droppig eftertanke. Me like! Tillverkare: Scheurich - modell "Koralle". Ett trevligt brickband med fin hållare i teak slank ned under besöket i Gagnef. Så gjorde även Mari Simmulsons blomkruka "Vera" från 1967. Det var väl snabbt genomgånget?

Allt är inte guld som glimmar men detta "guld" har jag iallafall betalat mig för. Det finns nu 6 till mellantallrikar och 3 till djuptallrikar i min ägo. Felfria delar ur servisen av Stig Lindberg "Pynta"- inget loppispris men ändå. Jag jämförde lite nätpriser och konstaterade "Nice prize" och så fångadesa jag av Stigs lekfullhet. Hur smått galet kändes denna servis 1962? Vilka köpte den? Den gör en glad uti fingertopparna och naturligtvis blir det till att inviga dem i det RETROknopp:iska hushållet. En måltid med ett leende. Sedan tidigare hade jag fyndat en skål i Strängnäs. Nåja, nu försvann det lite pengar ur resekassan - må så vara.

En formbar ljusstake i min favoritfärg-kombination svart-rött som ingen har visat intrsse för efter veckor på "Rasta å Fynda"  - men nu jäklar! Och fler solgula  melamintallrikar - nu från Perstorps Produkter. Plast med litet kantighet. Kanske jag får något av fakta vansinne och lusläser "När var Hur" från 1955 eller så matvägrar jag när jag erbjuds äta något ur Hakons Kokbok trots att det är minsann  kungens kock. Men oj, vad jag gillar att bläddra i boken! Vill ni veta vem denna man var så finns det lite fakta här.

Kalvnjure Kanapè passade in på finbordet 1938.

Nu måste jag googla vem den där Paul Arbin var. En fransman på Slottet? Jo, man tackar :)