Falu-loppat, 20:e Knut och läsvärt för mig!

Det blev en light-baserad-korg då jag hann med"Myrorna" efter onsdagens personalmöte.
Tomt och utrensat kändes det i hyllorna så här efter jul. Vissa småsaker hade nog stått kvar på samma fläck sen i höstas så man märker ju vad som är svårsålt. Småpryttlar. Delar av något. Kantstött och fläckigt,,,
En hel hyllsektion ockuperades av en radda av ointressanta blomkrukor. Lite utfyllnad måntro?
Hur jag än använde korp-blicken så såg jag inget intressant. Bara lite. Och väl ute i friskluften så klappade jag mig på axeln att det blev inga onödiga inköp,,,eller?

Några glöggmuggar i fina färger från Bo Fajans, en retro-sockerburk i rödaste rött och en duk som andas sommarsol och gröna ängar, design av "Norah". Ja, så blev det.
 Undra om jag har nu fler muggar av samma sort, i underskåpet och burkserien har jag bestämt i skafferiet,,,och få se nu bland de övriga textilierna så det är inte är en dubblett till duk,,,

Mina arbetsförehavanden har hindrat mig att skriva något blogginlägg på ett tag. Alldeles för många långa pass, heter det. Dygnspass dessutom. 3 helger i rad. Loppandet har blivit en stund på eftermiddagen - obefintliga har möjligheterna att få skjuts. Men det kommer veckor framöver. Trots att 22 filmer väntar (rena bio-darren) under festivalen i Göteborg.som en höjdpunkt så emellan kanske man kan slinka in på Holmen eller Saronkyrkan kanske?

Förresten:ni skulle bara få se vad lådor som står och väntar på mig. Jag har varit tapper och väntat in 20:e Knut. Balkongbelysningen har lyst dag ut och dag in i flera veckor. Jag har glidit runt granen i sovrummet för att i huvudtaget kunna nå sängen och diskat flitigt mitt julporslin. Men nu så ska det packas ned. Å stuvas rätt. Prasslas med tidningspapper. Och grannen ska få lov att rycka in när det blir dax för källaren. Jag vet. Jag har bara mig själv att skylla,,,det samlas å samlas,,,
Tänk om det vore så lätt som på jobbet idag! Två lådor ut i förrådet så var det klart! Inget ömtåligt dessutom.



Vid förra logginlägget glömde jag att visa denna äldre tavla. Den hamnade nämligen rätt snabbt på en krok i kapprummet där jag har folklore-detaljer och nationalromantik bakom glas. "Colour printed lithograph" stod det på en nätsida när jag googlade information. Johan Fredrik Höckert var konstnären och kommer från verket  "Bilder ur svenska folklifvet". Visst är det kul att googla!
 Men sen vet jag inte om det finns i nytryck - inramningen har dock många år på nacken,,, Jag tror att det är mitt samiska arv som väcktes till liv när jag jag såg tavlan på i en hylla på "Loppishallen", för 150 kr.

I fredags så blev det en liten stads-runda trots allt. Efteråt så undrade jag väl och länge hur jag är funtad för jag hamnade i en konstglas-fas (se nedan) som jag twistade till med annat okänt glas med annorlunda former. Jag tror inte att jag kommer att upprepa inköpet för det ÄR ju inte min stil (och inte mina färger) men säg mig vad som händer innanför pannloben när man plötsligt ser andra loppis-prylar med andra ögon? Eller var det så simpelt att det var signeringen som kändes spännande nog att upptäcka lite mer? Glas har så oändligt många former och bakgrunder,,,




Vad jag då främst syftar på är "vasen" i mitten: FANTASIA. FLYGSFORS-etiketterad och under denna står det förutom "Flygsfors -60" även ingraverat "Coquille". Den här är i ganska beskedlig storlek men den finns även de med monstruösa
 armar, kring halvmetern. Jag har väl alltid sett dessa föremål med extra tant-varning men utomlands verkar de ha sina samlare. Min betalade jag 75 kr. för.

Den vänstra är kanske bara en billig glashistoria och funktionen oklar (ljuslykta? Askkopp?) men trots allt, lagom skräckinjagande ;) Till höger är det en rejäl glasskål som jag har sökt ursprung till. Är den Sea glasbruk då det finns snarlika glaslyktor med fot? Tillverkare? Den lätt giftgröna färgen och de bubbliga utväxterna (-It´s Alive!) gjorde att jag,,,inte kunde motstå den!


 Förresten: Ur Kalmar läns tidning "saxade" jag denna text: "Coquille - glaset som lanserades 1952 formgavs av Paul Kedelv (1917-90) och blåstes av mästaren Fritz Ek. Det franska ordet coquille betyder snäcka och är gjort med en speciell underfångs-teknik som kom att bli ett signum för glasbruket i Flygsfors. Många har försökt kopiera det, men det äkta couilleglaset från Flygsfors, ofta i färger som rött, lila, grönt och till och med orange tillsammans med benvitt går inte att ta fel på. Med detta glas ställde Flygsfors Glasbruk ut på flera mässor runt om i världen och var ett av 19 glasbruk som representerades vid den stora vandringsutställningen ”Lyricism of Modern Swedish Design 1900-1970 i Japan 1992-93."
Så nu vet jag det - och du med!



Barnasinnet kom fram när jag bläddrade i denna 50-talsbok. "Jag vill också gå i skola" - berättad av Astrid Lindgren (som det står). Det var de tidstypiska illustrationerna av Birgitta Nordenskjöld som väckte intresse. Lekfulla detaljer - härliga färger!

Hmmm,,, det syns väl här hur det är ställt med flickans intressen och pojkens intressen? I var sin ände av bordet,,, I dagens samhälle har vi väl relativt större valfrihet som barn,,,eller?



En docka märkt OK Kader får avsluta inköpen. Den verkar inte ha varit med om några våldsamma lekar. Kanske jämnårig med boken?

I samband att jag var på Dalarnas museum så köpte jag en annan bok.
Jag har ju ett påtagligt intresse om mitt nya hemlän och inte allra minst staden som jag bor i.Efter något år hakade jag tom. på en "guide-utbildning" med inriktning på världsarvet. Jag gick på föreläsningarna och fick lära mig mycket om bla. kopparhantering och bergsmansbygd. Och om Staden med stort S. En gång i tiden Sveriges näst största stad med en gruva som under flera hundra år skulle vara den största producenten av koppar och bidra som mest, två tredjedelar av världsproduktionen.En trä-stad, insvept i svavelrök som färgade husen mörka och tärde på växtligheten. En stad som väger respekt i vår historia.

Men det blev även en stad som försvann under rivningshysterien som bredde ut sig under 60/70-talet. Det hade gått för långt med förfall. Det var dax att sanera. Grävskopor rev. Det brann. En stadskärna förändrades på några årtionden,,,Tack och lov finns det dokumenterat. Bilder som visar det som många ser i dag som charmiga kvarter, med andra grönområden och ett levande affärsliv. Örjan Hamrin, som står bakom boken kan verkligen sin sak.

Jag låg och sträckläste och sträck-bläddrade. Och drömde mig liksom bort, före den där Domus-koloss-byggnaden, vårt pompösa polishus och radhusen ovanför Stora kopparbergs kyrkan,,,
Selma Lagerlöfs-gården kunde ha varit en stor turistattraktion i kvarteret nedanför där jag bor, vi kunde ha haft ett slottsborgs-liknande badhus och,,,
Drömma kan man - tills tidsmaskinen blir verklighet.

Blev jag någon guide? Nä, jag förstod efter ett tag att mina arbetstider skulle nog ställa till det och när det blev aktuellt att börja lära sig aktivt guidningens "regler", så hoppade jag av.

 



Tänk att få köpa en lott,,,

,,,eller fönster-shoppa!

,,,njuta av vyn,,,

Attans, det här klippet skulle jag ju ha haft till mitt jul-inlägg! Ja, det är väl bara till att stå ut,,, ;)