Om det kommer en tjuv och börjar rota efter något av värde hos mig så har jag avslöjat min guldgruva redan här på bloggen. Ja, för alla mina RETRO-tidningar har fått sin egen plats som garanterat syns!
Det där skrev jag med ett leende. :) för visst kan man uppskatta saker olika. Det känns ju som en gyllene stund att få bläddra och titta, minnas och förundras. Varje nummer har sin tjusning.
Nu handlade det bla. om hemmets bokhyllor och "ofarliga" elefanter.(,,,och om loppisar i Berlin - vad passande, jag ska dit i september!)
Ja, ett bildgalleri på några sidor av realistiska sådana, dumbovarianten och designade i keramik.
Och visst känner man igen en del av dom: Vicke Lindstrands och Anna Lisa Thomsons klassiska elefanter, Lisa Larssons finurliga men även antal obekanta från ett antal mindre representerade keramiska verkstäder - både från Sverige och Danmark/Finland. En del har ett lägre värde, en del kan kosta skjortan men gemensamt är de är objekt för samlare - det samlas som aldrig förr. Som det görs med ugglor, å
katter, å kossor,,,
Även hos mig finns det några. Fast glöm det här med värdet,,, mina faller under flaggan; "gips är lite kitsch" men även de har sin tidenliga charm,,,innan de blir allt för kantstötta.
En väl vald elefant-vrå har uppstått hos mig, som du ser här bredvid, på bild. Och det började med elefant-piedestalen.
För säkert 20 år sedan,eller mer uppe i Boden inköptes den. En av få gånger faktiskt som jag har ropat in på en auktion. Med 500 kronor i fickan så minglade jag mig igenom förvisningen och DÄR stod den; sliten visserligen med obestämd ålder dessutom men i mina ögon speciell. Men så var det här just det här att buda,,,vad skulle den gå för?
När auktionsförrättaren kom så till fram till piedestalen var jag hypernervös av all väntan. Det började trevande.
"Är det nån som bjuder 20 kr? 40!,,,60 kronor bjudet!,,, Då tänkte jag att;" NÄ, vad utdraget detta blir - nu måste jag göra något! Radikalt!" Så jag skrek: 500! Ja, det var ju det jag hade med mig, på vinst eller förlust.
Det tystnade till bland publiken. -Ja, du verkar veta vad du vill ha, sa auktionsförrättaren och slog till med klubban! Det glömmer jag aldrig.
Fast visste jag vad jag hade köpt? Eller visste jag hur den skulle transporteras? För jag kom ju dit på cykel!
Envisheten segrade, Det blev snällt till att ta den under armen och på en bra vinglig tur med flera vilo-stopp - efter en väl trafikerad landsväg (ja, ALLA SÅG mig!) - kom jag hem 4 kilometer senare, Men jag minns hur jäkligt ont jag hade sen i axeln, säkert flera dar efteråt pga. det där tunga "aset"*ler*.
Efter det inköpet har jag nog bara följt en handfull auktioner.
Kanske det blev en mental pärs med auktionsdödande biverkning? Inte vet jag men nu står den iallafall där. Sliten, med okänd bakgrund och så några andra vänner som har tillkommit under årens lopp,,, men älskad.
,,,men den här lilla elefanten fanns med i tidningen, såg jag! Syco keramik, Strömstad och 60-tal. Har hamnat på mellanplanet i piedestalen. |
Barnet verkar då trivas när mina små elefanter kivas :) |
En klocka av märket Silvertronic? med radio och väckning - som helgardering i köket mot att jag försover mig. |
,,,och så lite loppis åxå!
Var det förra helgen? Nä, men nu har jag problem med minnet,,,när var det nu bya-loppis ena dagen utanför Torsång och andra vid Strand?
Hur som helst så var det fantastiskt väder ena dagen å den andra dagen så kom det störtskurar som fick mig att tycka synd för alla tappra som inte tak över huvudet och loppisbordet. Väl-annonserat och mycket folk i farten då det var Runn-dagarna? betydde välbesökt från öppningsdax. Och betydligt tidigare.
Men det blev lite småsaker ändå ;)