Mellan-tider

Göteborg och Stockholm. Två skilda  arrangemang med ett par veckors mellanrum,,,
Ja, det händer lite roligt och uppiggande i Retroknoppens liv!

Avverkade 17 filmer på Göteborgs filmfestival - allt enligt tradition. Boende ute på Hisingen, av och på spårvagnarna och en biostol med skiftande kvalité att sjunka ned i. Men visst, minnet sviktade inför fjärde filmen under dagen (oj-vad vad det jag nu såg i morse?) och snabbmaten blev ett nödvändigt ont när tiden var knapp. Med Novalucol i fickan klarade man sig i genom den dieten,,,

Biografen nummer 1 förblir Draken, i mina ögon. Helt unik. Med sin smäckert välvda salong i mahogny och fantastiska ridå. Och årets val ur utbudet var i det hela ganska positivt. Oscars-kandidater blandat med våldsamma asiatiska filmer och en och annan skandinavisk pärla, som den finländska filmen:
 "August Fool"(Mieletön elokuu), förlagd till 60-talets Helsingfors. En klick retro-känsla förmedlad på filmduken. Undra om den i huvudtaget kommer att visas på någon svensk biograf? När jag nu sökte på nätet efter filmfakta så hamnade blicken på några filmrecensioner. Mitt tycke skilde sig från deras omdömen. Det betyder ju att finns en film för alla. Så är det.

Och så blev det ju lite loppis. Jojo. Holmens marknad, Alelyckan och Reningsborg blev hemsökt av Retroknoppens framfart när ingen film låg på tapeten. En stunds omväxling. Många fynddrömmare bland hyllorna. Men ansträngningen överglänstes av att hitta något. Och tur det, när där lilla resväskan var med.
Jag har börjat lära mig att begränsa inflödet. SVÅRT är bara förnamnet. Onödigt är mycket - prisvärt är begärligt.

Och denna bild får representera Göteborg. Fikabordet på Reningsborg. Gud vad tanterna har fixat fram godsaker! Bara välja och vraka bland onyttigheterna när det är kört för mer fynd. Me like ;)

Nu har jag hunnit vara hemma ett par dar efter en weekend i Stockholm. Huvudmålet var Antikmässan i Älvsjö och sveriges retrobloggare i förening för visst har ni sett bildflödet och reportagen därifrån? Många inlägg från besökarna om detta stora event. Det är svårt att välja ut ett bland alla men tipsar om "Ljuva 50-tal". Hon ger en bra bild av utbudet, med flera inlägg. Se här

Även i år blev jag totalt snurrig och hyperventilerande över myllret av besökare, ögongodis och sånt som man inte ser så ofta. Och priser som man drog åt sig andan för men naturligtvis fyndades det också. Fattas bara.
Jag ville inte missa något men när klockan närmade sig 18 så hade jag ändå inte gått igenom ett par montrar. Och otroligt men sant, hade inte rört börsen under hela tiden fast jag var förberedd med rejält av kontanter! Beslutsångest!
Mina minnen får därmed tillägnas åt alla dessa trevliga bloggare som dök upp.( Ni fick mig att glömma den där alla-hjärtans festen i Falun som jag nu åter igen missade då den infaller på samma datum som mässan.)
 
Men var är mina bilder då, kanske ni undrar?`Men tji, som i fjol orkade jag inte att redovisa mina åtrådd-heter och bära dessutom på något klumpigt om halsen. Kameran förblev hemma. Skönt.
En inre röst säger att det blir desto roligare att hitta den där prylen på egen hand. Fast det kommer att ta tid. Eller så står den bara där. Eller fortsätter att figurera bara i mina våtaste retro-drömmar.

Men en mobil-bild tog jag ju faktiskt när jag gick ut. Som siste besökaren, känns det som,,,, på väg till övernattnings-lyan för att att sedan styra kosan mot Göta källare och kvällens föreställning av :Priscilla -  Queen Of The Desert (The Musical) :

När lamporna släcks,,,

Alltså, nu borde jag ju redovisa vad som hände på lördagen och söndagen men det väljer jag att spara till nästkommande inlägg. Då har jag ju något att bygga på. För naturligtvis blev det lite mer loppis och ett till event när man ändå var i hufvudstaden. Det får lov att bli lite fördröjning i tidslinjen,,,
Nä, nu vill jag visa loppandet sedan Filmfestivalen och mellanveckorna, innan Mässan.
Vardagsnära ting som det så heter det i min värld.

Rejmyres "Pärlan"-ljuslyktor behöver väl ingen större presentation - en tredje fick dock läggas undan. Typiskt men naturligtvis hade den spruckit av värmen. Och det brukar inte alla säljare uppmärksamma. En rund och fyllig höna föreställer Gabriel-fatet. Något att nyttja nu till påsk. Jag fick mig en till bordsradio för 50-lappen. Den modellen från Philips, tillhör en av mina favoriter. Och vad nära att det jag hade utvecklat ett till samlarområde. Jag är verkligen svag för gårdagens etervågor! Och de med orter som man rattade in. Den här modellen liknar sin svarta efterträdaren som väcker minnen om radion som min morbror vann på tombola. (eller  var det bingo?) Den som jag lyssnade på när "Klapp och Klang" sjöngs med glada barnröster med ett klinkande piano i bakgrunden. I början av 70-talet. Den här modellen på bilden kommer däremot från mitt födelseår  -66 och visst känns det ålderdomligt att dom stora batterierna ligger på plats via ett pappersrör!

Nä, men ännu fler av dom där glasen! Nu är jag helgarderad, var så säker. Bärnstens-färgade och mina vardagsglas. Det har skrivits lite om dess bakgrund hos vissa facebook-grupper men hittills har jag inte sett något bekräftat. En engelsk plåt-bricka med timida kattungar faller nog min granne för - blir nog en fin present. En ljuslykta från Ninnie, en vas från Tilgmans och se, Evert Taube har tagit till lutan - i Tore Borgs keramiska gestaltning. En vän som är trubadur ska få den.

Ett lejon ska glasfiguren föreställa - mitt stjärntecken dessutom. Det finns det två andra modeller  på en hylla i toaletten, hos mig. Denna trinda skapelse har Lars Hellsten från Skruf som upphovsman och står pompöst på sin trä-sockel. Ett 18 cm hög pokal från Iitaala, "Kekkerit".för. Kanske det är en vas för om det skulle vara ett ölglas så har man nog lite storhetsvansinne ;). Kostade mig en Selma. Till vänster står gräddsnipan "Sticka" från Elme glasbruk och naturligtvis skulle en sockerskål stått bredvid men ve och fasa så prioriterade jag bort den men efterklok återvände jag till hyllan men då hade någon plockat åt sig den,,, Så kan det gå!

En liten glashöna från Pukeberg har hittat ett gäng med greppvänliga dricksglas som jag tänker ha till vardags. Var de kommer från har jag ingen aning om men snapsglaset till höger torde vara ur Bengt Edenfalk  (Skruf) serie "Drivved". En sommar till och jag har nog fått ihop en hel del för köksskåpet. Textilen som figurerar på bilden är två gardinlängder - någon som känner till?

1951 så designade paret Strinning den smörgula melamin-skålen för SM-plast. Den har tom ett namn; får jag presentera "Vispi"! Tre sorters nötter, eller godisar, passar väl utmärkt i det grönbruna serveringsfatet. Jag ser inte ordentligt men kan det vara Gabriel? Och så blev det en klassiker från Helsingborgsutställningen -55, nämligen Stig Lindbergs "Terma". Flamsäker och termochockbeständig skulle delarna vara för att motsvara dåtidens krav. Ett rottingunderlägg hängde med - hör den ihop med stekpannan? Skålen å pannan blev min för 30 spänn.

En hög av kakelplattor från Upsala Ekeby fanns ute vid Duvnäs "Rasta å fynda". "Äpplet" har  en signatur och sen  -69. Jag fantiserade en stund hur det skulle se ut om jag bytte ut mina trista i köket men GRÖNT? Det blev ett underlägg istället. Som minne.

Men gud vad småpryttlar! Katt i trä, en liten påsktupp , skål från Porsgrund (jubileum 1976) för att ha soja i -dom små danska för ljus kommer från Cohr Atla.

En Åseda-vas har blivit vän med med så härligt blåa, "Basun" från Boda Åfors. Bengt Vallien har gjort ett fint jobb och hittat rätta formen på vinglasen. Denna snygging från -63 vill jag nog hitta flera av. En Selma tycker jag är ett bra pris. En till härlig vas i skrovligt glas och vasen framför som är så mörk går faktiskt i randigt i blått och svart. Fast det syns ju inte här, tyvärr. Gabriel med det exotiska namnet "TROPIK" som finns i olika delar. Och här står den tryggt på ett annat litet fynd, en större IRA-burk. Musikaliskt blev det med en en 60-talsskiva: Towa Carson, Anita Lindblom, Lasse Lönndahl. Jan Malmsjö  - det är väl en kvartett som heter duga! Men skivan har jag inte hunnit lyssna på,,,,än.

Gustavsbergs "Pastella" samsas med här med en "Cuba"-tallrik i bakgrunden. Och Cuba (Rörstrand)är en servis som jag försöker hitta så för varje del så blir jag desto nöjdare. Lite påfallande lik är "Aslög". Det blev några assietter från Ta-Till-Vara. Ett större oregelbundet serveringsfat hade ingen stämpel men med ett nätt mönster och den trevliga formen så fick den följa med hem. Och tre tekoppar av Rörstrands "Fiesta" säger jag inte nej till :) Och, du det mörka tyget är en annan textil som jag hittade i Göteborg; "Eva" av Lisbet Jobs för Jobs handtryck.

Tre fisktallrikar från Figgjo Flint är nog månadens kitsch. För det ser ju ut som tre pastelliga porslinstavlor. Men ibland så blir jag bara så 50-talsglad av mig att om det skulle gå kan det bli till anslutning till akvariet. Vi får se. :) Det mindre serveringsfatet med sina enkla streckade fält heter "Roulette" och kommer från Gustavsberg. På vissa ställen står Stig Lindberg för dekoren? och på vissa ställen, ingenting om upphovspersonen. Det är ju så typiskt så det är bäst att vara neutral. Men den gråa vasen som lever lite som en doldis till höger, vet jag vad det är. En anonymare Atterberg med namnet  "Verona" som kom i början av 60-talet. Lite grått och stramt får minsann hänga med in i inrednings-djungeln!

Den här signerade skålen är från Orrefors. En tung liten rackare som står stadigt och som den slipade dekoren visar, är något att bjuda något gott ifrån. Mjuk i formen och rök-aktigt dov i glaset. Ja, ibland kan man överraska sig själv va man köper :) 

**************************************************

Till sist: den 11:e februari dog en av våra främsta sångerskor, Rösten från Kalmar, Alice Babs. Nästan 90 år gammal. Vilket fantastiskt liv!

 Första inspelningen  med "Joddlarflickan" -39 på Sonora, genombrottet året därpå med "Swing it , magistern" och ett 20-tal filmer som skulle följa därefter, som turnerande medlem i gruppen "Swe-danes" med internationell uppmärksamhet, vår första representant i Eurovision Song Contest 1958, hennes nära samarbete med jazzkompositören Duke Ellington och utnämnd hovsångerska 1972 för att nämna några milstolpar.

 Och så var hon den leende Toy-flickan med hela svenska folket. Ja, hon var med i ett antal reklamfilmer också och en kan du se här nedan. Minns dig Alice! 

Emaljerat som tar sin plats

Ibland måste man se sanningen i vitögat. Det är då ekvationen inte går ihop.

Att undvika att ta uti med något är lätt men jag konstaterar frankt att jag har har haft svårt att rymma det jag vill ska rymmas, på det sistone. Jag pratat om mitt kastrullskåp. Dörren vill liksom inte förbli stäng utan klickar upp och påminner mig regelbundet: -TRÅNGT!
Min senaste inköp, en "Vegeta "-kastrull, har därför fått stå kvar på spisen. Förvisso har det inte varit något att skämmas för den är ju så snygg att den är värd att betraktas.
Med behovet av en genomstädning och en ev. rensning så är det väl på tiden med en liten besiktning kanske?

Och idag var jag ledig. Hade tid. Jag tog modet till mig och öppnade,,,

OJ OJ!

,,, och så kom emaljen fram.


Min smala gång i köket fylldes upp mellan skåpen.Visste knappt vilka lock som hörde ihop med vilket men hjälpligt "föll de snart på plats". Öppnade en till dörr.
Ja, jag måste nog allt gilla emalj! Färg. Blankt. Men inte så kul att rengöra.
För 70-talets minnesbilder är mjölkchokladen som brände fast, riset som blev svart, Svinto och fula märken och något som hamnade i soptunnan så småningom,,,
(även jag har kvar en riktig fuling som har fått överleva i form som ägg-panna.)
Men dagens non-stick-behandlat och rostfria har inte fått makten.











Nu när de kom fram i dagsljuset så finns frågan där: varför i all sin dar har man grytor och kastruller när man inte tycker så speciellt mycket om att laga mat, har inte utrymme för stora stora bjudningar, och redan fullmatade köksskåp? Det går ju inte ihop! Jag ler.
- Dom är  fina att se på. Passar där på Perstorp-bordet. Det är det svar jag har.
Och ibland så får jag inspiration att vädra mina gamla kokböcker för en sån där tidtypisk middag, Och ibland är det ett jobb att koka upp mjölken eller såsen,,, och få till det. Det räcker.
Ett synligt minne som har fått sin uppmärksamhet igen.
Flera retrobloggar och inredningstidningar har ju ofta med en Chatrineholm i ett hörn. Japan stavar sig till Esteri Tomula. Kaj Franck, ett annat.

Men du, jag ska nog inte  ge mig in på det här med formgivare och dekormålare för jag har märkt vad mycket fel-heter som florerar på nätet och Tradera (det är där jag kollar runt).
Alla har sin tillverkare men flertalet av mina är nog massproducerade med okänd bakgrund.

Skulle Du dock känna igen någon å vet mer och bättre så kommentera gärna. Eller din relation till emaljerat.
Sånt uppskattas!

Det har ju blivit några loppis-inköp under åren,,, det mesta före mitt bloggande.
Några fynd har jag gett bort som inte passar mig i färgen - kanske har jag stoppat undan en kaffepanna för senare bruk,,,  ;)
Det lär jag fortsätta med.
För jag kan tyvärr inte låta bli en glad emalj - så är det bara!

,,, och min Lotus fonduegryta väntar på att julstjärnan ska passera sin säsong men än så frodas den!