Små prylar - små detaljer.

Eftermiddag: nydiskat, sorterat tvätt som har väntat bara på att komma in i skåpen och öppnat på resväskan igen. Nu bär det iväg västerut. Fjolårets resmål. Jag behövde inte betala ett nytt inresetillstånd för det gäller 2 år.  

Men det är som det är för jag känner på mig att det blir ändå en akut komplettering och urplockning i sista minuten med andan i halsen på fredag morgon och så får jag ta en taxi ner till järnvägsstationen. Bara passet är med så!

Det är ju inte så att jag väntar in med en ledig helg innan utan drar till med ett besök i hufvudstaden åxå. Ja, inbjudan som man får som prenumerant av Antikvärlden måste man ju utnyttja.

Så förhoppningsvis så står jag lördag morgon och häckar i en angenäm kö ett par timmar innan övriga besökare får komma in i Solnahallen och "Antikvärldens dag".

Det har hittills varit jättekul att gå runt borden  - dignande retro på vissa ställen. Och hyfsade priser.

Tiden rinner bara iväg när man har roligt. Och tomhänt hem? Nä, det är ju omöjligt, har inte hänt tidigare men därför har jag snålat till mig lite medvetet inför detta event.

                                               *********************************************************

Jag fortsätter med att vissa saker får hamna i sommarstugan, i dess mera rätta miljö. Så nu trillar det in i köksskåpen både det ena å andra. 

Jag har inte betalat många kronor för följande smågrejer, köpt i veckan av torka (som ni vet skriver jag nästan om allt som kommer in genom mina dörrar - in till det minsta. Allt kan bli ett inlägg,,,) men som sagt, kommer jag nog att spendera mer kommande helg och "over there" (en rapport kommer).

Några Rörstrands-assietter till "Kolorita", en mandelkvarn som jag tänkte klämma fast som en hemtrevlig detalj, en trevlig långsmal löpare med tidtypiskt tryck men plastmåttet ala Folke Arström får däremot hamna i vardagsrums-vitrinen med de andra. En sån där simpel enkel grej som inte är väl så häftigt att "samla" på i olika färger men som ändå bidrar med lite designhistoria, se här.

Vem kan motstå det charmiga omslaget till Alice Babs och dottern Tittis barnskiva från 60-talet?!  Den hamnar i den kategorin i skivbacken: barnnostalgi. 

Fundator var en av landets första plastproducenter och 1952 kom Funco-servisen i tjockt melaningods. Den lanserades med de fyra fördelarna att vara hygienisk, praktisk, hållbar och vacker. Nja, nog kan den bli repig för eller senare och den är ganska enkel i sitt utförande men  har man lite plastdille som jag har och hittar felfria delar så köper man. 
Dom har legat orörda ett bra tag (så de är inte nyinköpta i denna veva) men nu är det på tiden att de får ett eget ställe med annat i ljusgult.
Varför den kom med nu på bild berodde inte på den matchande grytlappen (1 kr för handbroderat,,,) utan,,,

,,,det avlånga fatet under.(skymd)

Hör inte ihop med servisen men blir ett passande bröd/kakfat, eller hur?!
Det är i all sin enkelhet, signerat Sylwe Stenqvist och med året 1958. 
Konstfacket i Stockholm visade ökat intresse för industridesign under 50-talet och Sylwe ,som kom från möbelfacket, var en av eleverna som valde att praktisera på Skaraplast och fick där designa ett uppläggningsfat. Jag antar det är detta fat som åsyftas. 
Nämnda uppgifter finns att läsa i Thomas Lindblads bok om bruksföremål av plast.
Oansenligt eller inte så finns det en design bakom.
Jag har en slags minivariant av ugn ute i stugan. Kakboken kan ju följa med dit men undra om jag vågar mig på några Drömmar?



                                                 *****************************************************



Marknader avlöser varandra och uppdragets tjänst som kontaktperson, kom jag iväg på en gammaldags marknad i solens gass, under den gångna helgen som var.
Dössberget där hembygdsområdet och värdshuset ligger är så naturskönt med sin milsvida utsikt så det är inte utan anledning att Bjursås kallas för Dalarnas Schweiz.
Bland stånd som sålde allt från Havtorn-saft till fårskinn, stickade mössor och smide så fanns det bord som utmärkte sig:

Här fick man lära sig hur olika sorter av goda svampar som man kan tillaga och det gavs idel goda råd men även hur de elaka svamparna såg ut. De hade sitt eget hörn på bordet.
Varför är den finaste svampen en giftig en?! 
Det är ju helt otroligt att jag som unge inte satte tänderna i den där röda med vita prickar som jag som barn älskade att plocka och ta med mig hem!
Fast nu förstår jag naturligtvis varför den försvann illa kvickt från köksbordet,,,, :)
Tilläggas att jag inte är den största svampdiggaren men passivt äter det som serveras. Och tycker det är kul att få torkade kantareller som present!

Och vad händer här då? Jo, här lär sig barnen att mjölka. Men jag tror nog att några vuxna prövade på att dra i dess konstgjorda spenar också ;) Kollade i programbladet och där står det att låtsaskossan hette "Frigolita". Ett artificiellt passande namn kan man tycka. Med krans på hjässan - mu!

Men jag har ju investerat ändå, kom jag på! När det var en drive och halva priset på ICA! För lite sen i tanken så kom jag ändå hem med en råsaftscentrifug, 
Nu blir det till att ta vara på höstäpplen och handla morötter och sen får jag kolla upp lite närmare vilka frukter/grönsaker som man kan kombinera för att göra en vitamindrink som innehåller garanterat inget tillsatt socker. I dessa tider med socker-hysteri där allt räknas i sockerbitar,,, och jag som uppskattar en egen hotellfrukost varje morgon. Ett steg på vägen.
Sen får man väl ta hand om disken och restavfallet för det blir ganska mycket av den varan.
Men nu mååååste jag fortsätta med det som jag skulle göra, nämligen att packa så ha det så bra!

Hälsningar
RETROknoppen

September månad

Här ser Ni en av orsakerna att mitt bloggande har liksom hamnat i skymundan.

Konkurrensen är ju talande. En vecka i Grekland, i detta fall på Skiathos, får mig att ladda batterierna lite extra inför hösten.
Suget efter riktig grekisk mat - ja, det vattnas i munnen när jag tänker på en smakrik Moussaka, regelbundna dopp i ett lockande turkost hav när solsängen känns alltför het under solen, nattens ljud och dofter när man vandrar hem i den svala natten efter barbesök i gränderna - det får mig att längta. Grekland finns i mitt hjärta.
Denna gång fick jag dessutom uppleva explosiva åskväder på nära håll, störtregn men även att Euron bara rann mellan fingrarna. Jag fick hämta ut mer kontanter på plats. Som beräknat.
En orsak varför jag aldrig köpte det där bordet och stolarna,,,

Ja, naturligtvis (å jag som skulle hålla mig,,,) gläntade jag lite på loppisbegäret  i samband med att jag skulle vattna och klippa gräsmattan ute vid stugan. En gårdsloppis hade öppet sent på eftermiddagen. Jag hade ingen aning om det och det var fel tidpunkt.
Det räckte att gå upp på övervåningen,,, Där stod det bla. ett bord med urläckra stolar. Danskt. Teak.

Det var ju något som fick mig att vända och titta efter märkning och. ev etikett. Och visst kände jag på mig att för denna smärre summa kunde det bli fina designmöbler i mitt hem och vardagsrum. Dubbel-V som i Wegner.
Men jag åkte därifrån - med samvetskval. Det var inte ju inte semesterläge att se detta.
Jag hade inte ändå råd och vad är det för fel på det jag har och inget utrymme att förvara det, intalade jag mig. Men det satt långt inne det här med att förtränga.

Jag ringde till och med Porslinsbloggen- Benny och beklagade mig samtidigt som jag packade ned i resväskan. Ja, det finns väl en mening och en begränsning med det mesta. Ibland känns frestelsen så stor att man nästan tror sig bli nästa deltagare i "Lyxfällan". Jag säger bara grattis till den som kom efter mig och kikade närmare,,,

Men, poff,, nu ska jag inte ödsla en tanke mer åt det hållet utan se om jag har köpt något att visa upp här på bloggen? Jag lämnade ett hörn på köksbordet för "små synder" efter diverse besök. Där står dessa tills vidare:

Det är ingen klassiker men ändå Stig Lindberg. Jag antar att det syftas på är dekoren men jag hittar inget mer på nätet än åren 1955-57. Tre tekoppar "Flora" blev mina efter en nätauktion och då måste det ju vara en förälskelse vid första bilden,,, då dom inte var direkt gratis. Jag gillar ju hans "Haga" och mönstret är ju påfallande likt. Lilla fjärilen är med. Men kommer jag att åtminstone hitta tre till? Det är frågan.

En liten gårdsplans-loppis som hade pågått ett par timmar resulterade endast till en ljusstake för fyra ljus. Är det mån tro något från Upsala Ekeby - jag hittade inget namn. Men jag tror den blir fin med rätt ljus till.

Jag börjar ha en smärre samling singlar från svunnen tid och vad passar inte bättre då en ett tidsenligt skivställ i härlig färg. Vasen minns jag faktiskt inte var den kommer ifrån men jag undvek att peta bort etiketten på undersidan för att se efter om ev. tillverkare. Etiketten hade ju lokal-känsla. Vasen kanske såldes hos Wiklunds i Falun eller var de grossister?

"Aquarium"  är ett passande namn på detta Stavangerflint -porslin.En sen födelsedagspresent som jag fick när jag kom hem i söndags.. Kåre Berven Fjeldsaa är dekoratören. Han är bla, känd för servisen "Brunette".
Själv så har jag en ensam fisk i mitt 600 liters akvarium. Jag vet, grymt men han har överlevt alla andra ciklider och malar. Han blev herre på täppan som nu kör Darwins överlevnadsprincip. En liten elak jäkel som har fått mig att ångra bittert mitt dåliga art-val när jag startade upp akvariet efter flytten från norr.
Han har många fiskmord på sitt samvete men jag har inte hjärta att ta bort honom,
När det gäller det marina temat har det liksom hängt med i inredningen och köpen i flera år och förhoppningsvis överlever det honom.
En teakbuffe eller en jukebox hade inte ju varit fel att ha istället för akvariet,,,

Med "födelsedags-fatet" kom det en liten recept-bok med färgstarka recept - något som Tyra bläddrade i när tiden begav sig. Ja, det är hennes namn som står på framsidan med snirkliga bokstäver. Hon använde säker sådana där kryddburkar i metall också!
10 kr. kostade dom för mig hos Hildings och får bli en hemtrevlig detalj. Boken hamnar i hallens bokhylla, bland de övriga.

Sen kommer vi till avdelningen bestick. Jag hann meden vända på PMU innan Greklandsresan. Ibland hittar man ingenting och det var snudd på denna gång åxå. Men Betina-besticken lockade med originallådan ocg bra pris - jag har flera av sorten hemma.
Dom långa skedarna kommer från finska Hackman - 2 kronor styck. Jag hittade en uppgift ute på nätet att designern heter Alfred Babel och modellen tillhör "Kievari". Kanske något för mina höga glas som jag köpte till sommarstugan?

Sommarstugan ja, nu märker man av löven och mer kommer det att bli. Och svamparna på tomten. En speciell doft det där när de har passerat bäst -före-datumet.
Kompletterat har jag gjort med något som jag redan har som vardagsservis men när Röda korset tog 60 kronor för 18 felfria delar av Gabriels "Sol-i-den" kunde jag inte hålla mig att ta med lite solsken att ha i köksskåpet. Färgerna går bra ihop med det övriga i köket.

Vill jag läsa något så väntar det två böcker i bokhyllan. Boken om Svenska formgivare och om Berndt Friberg fick jag som lämplig present på min födelsedag när jag bjöd på tårta. Helt klart finns det de som vet vad jag tycker om att fördjupa mig i :)  (hmm,,, jag måste nog dit i morgon eftermiddag då jag har varit iväg och röstat).

Det är ju horribelt att nämna om jul medan hösten är i sin linda. Men julpynt trillar in kontinuerligt för mig och så här utanför säsongen ska man ju köpa då det inte är kanske så lockande.
Mitt bästa fynd inför detta inlägg blev för en selma,  Kajsa Nordströms charmiga adventskalender - uppe vid gamla Rusta. Och då var klockan sen men ibland händer det ju att vissa stirrar sig blint på vissa saker på bordet och man ser inte högre upp.
Där satt den på en stolpe.Tralala.
Allt som är platt och inte skrymmande passar nog mitt hem bäst just nu.

Eftersom Saltkråkan är ett så omtyckt bland dom vuxna vårdtagare som jag arbetar med och ett väl fungerande koncept när det är dåligt på tv:n har det blivit många avsnitt som man har sett under årens lopp.
Det är kul att känna igen detaljer och just  i "Vi på Saltkråkan" finns en del. Som tex i avsnitt 10" Visst finns det tomtar". Där finns det en scen där Malin tar sin pojkvän och går ut från köket efter lite mungnabb med Pelle. Och vad sitter inte där på väggen om inte Kajsas bonad!
Serien spelades in 1963 kan jag tillägga som en liten tidsuppfattning.

Slutligen: ingen har väl undgått att Brasse Brännström har lämnat oss, endast 69 år gammal. Det känns konstigt att dom försvinner en efter en, dom som man växte upp med när det fanns bara två kanaler att välja på,,,
"Fem myror,,," var ju pedagogisk kult på 70-talet och busige Brasse var som ett vuxet barn. En stor "lattjo-lajban-låda" hela han.
 (1977 blev det populära barnprogrammet även adventskalender).
 Det är så jag minns honom fast han hade ju seriösa och allvarligare roller i bagaget åxå.
Nu är det bara Magnus kvar av trion. Det är över 20 år sedan som Eva dog.