Och så har det blivit 2014.
Inga nyårslöften har jag vågat mig in på. Körkort-tillståndet gäller två år till men förhoppningsvis blir det ett steg närmare med teorin för det känns lite ansträngt om att tigga till sig skjuts överallt. Inte allra mist till jobben, affären eller loppisen. Andra spontana infall får lov att planeras - tragiskt när man närmar sig 50.
Körkortslös ja, där har jag faktiskt något gemensamt med Lasse Åberg och Malena Ernman.(,,fick man veta i säsongpremiären av "Stjärnorna på slottet"). Fast det är väl en klen tröst.
Det finns faktiskt andra saker som är mer lockande framöver; Göteborgs filmfestival, Älvsjö Antikmässa (där man får träffa andra retrobloggare i samma veva) och så körsbärsblomningen i Japan,,,
Jag fortsätter nog att spendera pengar kulturellt, vara på resande fot och gå på fyndjakt i loppis-skogen. Det får bli mitt nyårslöfte. Det ger livskvalité, tycker jag :)
Januari månad.
Min första gröna jul i Dalarna har jag fått känna av. Märkligt. Norrlänning som jag är. Vintern ska vara det där vykortslandskapet med snötyngda grenar och spark-före. Inte en lätt frusen gräsmatta.
Bilden till höger kommer också från mobilen men låt mig se,,,kanske tog jag den i november. En tidig morgon så stod nämligen herr Snögubbe med Snö-barn utanför porten. Så där lekfullt glatt över vad barn kan hitta på när det töar ute.
Men det var då - så är det inte nu, nä. En vissen morot ligger nu kvar som en bort-tinad påminnelse, på marken. Tack för besöket - hoppas Herr Snögubbe återuppstår igen. Än så råder den gröna vintern,,,
Det är populärt just nu bland retrobloggarna att berätta om fynden från året som har varit. Fem eller fler favoriter med fri tolkningsrätt. Fynd kan ju vara det där lilla som ger mening också. Inte bara ekonomisk. Fynd för kompletteringen. Och kanske inte bara fynd utan en uppskattat gåva.
Jag satt och tittade igenom årets inköp här på bloggen. Jag har varit lite lat av mig för det blev bara 40 inlägg i år men så resonerar jag också att det ger ju chans att ingen går och missar något heller. Varannan- dags-inlägg är inte min melodi. Och inte heller Instagram. Inte än. Och det är jag väl ensam om? Skapandet lever mer kvar i en blogg, känns det som. inte lika snabbt passerat. Får se om jag ändrar den inställningen.
Hursomhelst var det jättesvårt att gallra ut några favoriter. 2013 var verkligen småsakernas och pryttlarnas år för mig. Nästan inga möbler. Loppis-svängar på Västkusten och lite uppåt Hälsingland. Men inget sådär wow förutom:
ÅRETS LAMPA:
ÅRETS FRUKT:
ÅRETS DJUR:
ÅRETS HÖGTID:
ÅRETS VAS:
ÅRETS KÖKSDETALJ:
ÅRETS FÄRG-KLICK:
ÅRETS TAVLA:
ÅRETS GÅVA:
Årets loppistrend:
Årets fråga:
ÅRETS GÄST-INLÄGG:
,,, gjorde Televinken när han minglade som RETROvinken bland mina påsksaker och prylar. Tack för din medverkan. Nu är den idén avverkad! Men ska jag förresten avslöja något? Jo, I dag ringde en större veckotidning om ett kommande inslag - då kommer jag nog att göra visningen själv,,, *blink* |
SLUTLIGEN: JULKLAPPARNA!
Jo, jag får än julklappar. Det måste jag erkänna. Jag älskar julklappar! Det är ingen riktig jul utan julklappar! Men det är ett ålders-problem. Många som har kommit upp i åldern slutar ge varandra eller satsar pengar på annat.
Och vad ska man köpa till dem som har redan allt, behöver inget mer och är jättekräsna,,,? Mina föräldrar har gjort det enkelt: jag får pengar. Och sen köper jag åt dem, från dem, till mig. Så blir det alltid rätt.
När jag var liten så låg det sedlar innanför plasten på Aladdin-asken. I början var det som magi hur de hade hamnat där. Och uppståndelse. Grann-flickan på andra sidan vägen var också ett barn som fick många klappar, HÅRDA klappar. Ja, det var ju dom som var roligast. Och när jag minns tillbaks så jämförde vi barn med antal och innehåll. Det fanns nog en lätt mallighet om man hade något att visa efter julafton. Så jag är inte förvånad över att jag har blivit den materialist som jag är HAHA! Lite mallighet sitter det nog kvar när nu dagens RETROknoppen skall visa vad som kom med tomten (som föga överraskning).
Dammsugaren är inget jag visar upp men det var verkligen behövligt då det skedde dagarna innan jul då min klar-röda gick å dog mitt i städningen och vaknade inte till liv igen. Det blev till ett besök på SIBA.
Beställningen på "Lilla Fridolf-cd/boxen" är gjord, bara att hämta ut. Det blev en annan julklapp. Jag är barnsligt förtjust i svart-vit underhållning och det kommer nog att bli Pilsnerfilms-boxen och ett antal Nils Poppe om ekonomin tillåter framöver.
Sen kommer bilderna.
En "Vegeta"-kastrull av Esteri Tomula för Finel. En sådan där fin emaljerad sak som verkligen gör matlagningen glad och den får gärna stå framme på spisen för beundran. :) Sedan inspirerades jag av bloggen "Gilas Grotta" vad hon hade köpt på HEMTEX dagarna innan jul. Sven Fristedt:s: 80-talsrelik" Frutto" som hade återuppstått som bla. påslakanset! Fast det bryter mot stilen vad jag har haft tidigare i min gamla sovrumsstil så kände jag för något riktigt jule-fint. Och så blev det! |
En trumpetande string-figur ska förena sig med tre andra vänner från danska Bonfils.Och är det här inte lite kitsch-varning så är nästa i raden det,,, |
Sist men inte minst blev det julaftonens fina present från matgästen. Kan det vara så att det finns en uppmuntrande när man får ett stort "saftglas" av Johansfors och Bengt Orups härliga glasservis "Party" - att man ska börja samla eller? Aja baja - inte snällt för jag har ju glasassietter och enstaka glas,, (titta in hos FORM 55 - så ser ni vad som väntas om man vill komplettera. Ska jag unna mig det sista av julmusten och sen lyssna på Mats Olssons orkester? Kanske det. Mina jul-singlar har fått ett eget fack i hyllan - just över julen. Ja, det är en samling i den lägre prisklassen,,, |