2000 bilder att rensa - min dator kommer snart att lägga av!
Det är med en ljudlig suck som jag tittar igenom mina fotograferade Japan-minnen. Stundtals, det ofattbara att jag kom mig äntligen i väg på denna rundresa med Världens resor men så även det mindre roliga när man har väl har klivit igenom dörren - med tidsskillnad, tvätt och så dessa bilder,,,
Så ha ingen större förhoppning, ni som tror att ni ska få se ett fyndigt bildspel. Mitt arbete styrde upp mitt intresse och tid direkt när jag kom hem och påsken ska vi inte tala om - nu när jag i media har berättat hur tidigt jag börjar påskpynta och verkar vara rätt så traditionsfast. En sanning just nu med modifikation,,,
Drygt två veckor med olika färdsätt. Någon eller några dagar på varje ställe. Snabbtåg, bekväma bussar och även till fots. Mina fötter ömmade till vissa dagar av allt vandrande men så har man sett mycket av resans tema: Japanska trädgårdar och körsbärsblom. Efter denna resa kommer jag att värdesätta mer det fina med mossa och stenpartier,,, och det rofyllda av att se spegelblanka vattendrag och knotiga barrväxter. Som världsarvsmiljön kring den gyllene paviljongens tempel Kinkakuji i Kyoto,,,
Det är annat än den strida strömmen av kostymklädda herrar vid övergångsstället på väg till arbetet, reklamskyltar med storbildsbehov och så har vi de välkända och avancerade toaletterna från TOTO - ett roande besök när det gäller bekvämlighet, tekniskt sett. För visst finns kontrasterna där. Kulturen och traditionen kontra det moderna Japan. Rent, stilrent, vänligt, artigt.
I Tokyo blommade våren och vår grupp på 19 personer upptäckte en del av storstadspulsen. Och den sista dagen valde några av oss att åka upp i världens näst högsta byggnadsverk Tokyo Sky Tree. På 450 meters höjd blickade flera hundratals besökare ut över en stad vars byggnader nådde horisontlinjen i fjärran.
Men berget Fuji var alltjämt insvept i tjocka moln,,,
Men nu ska jag inte älta i genom den gångna reseplanen och att jag har äntligen lärt mig att äta med pinnar utan spinna in lite på det nordiska intresset. Vad är det mest klassiska som man kan uppmärksamma i det japanska samhället utan att att anstränga sig? Ok, sa man att man var svensk replikerades det snabbt; IKEA och så hade vi något att prata gemensamt om men bortom det.
Det första jag tänker på är faktiskt MUMINTROLLET och bekräftat så finns det att hitta en uppsjö bland prylar och tryck. Det räckte med att gå en vända från tornet så fanns det ett lockande café, tex. Men vi valde glass i crepes istället. På ett annat ställe.
Och jag kom på att om det inte hade varit för den viljestarka och kaxiga Lilla My så hade jag inte haft så stor behållning av filmatiseringar och adventskalendrar. I hennes närvaro hände det saker. Nä, Mumindalen var inte min favoritplats i mina fantasi-resor.
Men onekligen, visst är det kul att Tove Jansson är kult i Japan :)
Fast skulle jag se något mera påtagligt som jag känner igen, som har med retro att göra?
Vårat reseprogram dagtid, låg som ett skrivet blad framför oss. Kanske skulle man tex. kunna tänka sig hamna, mot förmodan, på en
LOPPIS!!!!!
Jo, men se vad som hände när vi skulle gå från punkt A till punkt B och ta nästa tåg till nästa tunnelbanestation!
Mitt bland höghusen och i närhet till affärskvarteren så låg härligheter uppdukade som ett second hand sushi-bord. Ja, visst ja, det var söndag idag!
Vår japanske guide uppmärksammade gruppens plötsliga intresse och visade på sin klocka; - OK, 15 minuter -inte mer!
Nä men hur ska jag hinna det här?!
Jag insåg att den gyllene kvarten skulle försvinna väldigt fort för det var fler säljare än vid första anblick.
Och så vet ni hur det är. Man spejar, minglar, tittar i emellan.
Typiskt, nu när det fanns det ju en ypperlig möjlighet att se ett urval av det japanska hemmet, tänkte jag.
Eller var det så? Kanske var det en riktig turistfälla som vi hade hamnat på med massa krims krams och fantasipriser? Den tanken hindrade dock inte mig. Jag kunde ju vara där i minst i en timme - och vi som hade tid att hålla!
Inte tid att studera noga! Tuff-tuff-tuff mellan det utlagda,,,
Och plötsligt såg man något mer europeiskt på borden,,, var det inte det några Hummel-figurer där?
Bara jag inte springer nu in i någon hylla för då kommer det att bli en dyr affär!!
Bland Babushka-dockor och storögda rådjur,,,
,,,fanns det en liten ö av träfigurer.
Nja, det här var nog inte min stil,,,alldeles för putti-nutt-igt.
Men här då? Känner ni igen de norska "skärbrädorna" och den prickiga koppen POP från Arabia?
Och vad står mer där i hyllan och väntar?
Sweden står det på prislappen och så ett pris. Ja, Stig Lindbergs kaffekopp "Spisa Ribb" har sitt pris. Jag räknar snabbt i huvudet,,,hum,,,vad blir nu 13000 yen i svenska kronor? Det blir,,,850 spänn!
Nä, den resekassan kommer inte att tillägnas en kaffekopp. Jag går vidare,,,
Åh, vilken maffig vas! Men inte ens i min vildaste fantasi och med guldbyxor skulle jag orka dra med mig denna pjäs som handbagage. (undra vad det var för något?)
Men något skulle jag väl ändå hitta som ett minne från detta roliga avbrott i programmet?! En tavla? Nä, ryms inte,,,
Ett fint tryck?? För många nollor på prislappen och jag har ju ingen aning vad jag har köpt? Kom igen nu, var skulle jag ha den? Det är ju inte min stil där hemma,,,grrrr.
Och en kvart har runnit nästan ur i timglaset,,,
En samling av småburkar kanske?
Vad är det för någon årgång på dessa? Japans motsvarighet till Fickjournalen?
Oj, den här försäljaren ser inte glad ut av att jag fotograferar hans saker,,, SORRY!
Och kameran dyker ner i väskan för ett kort ögonblick när jag går vidare.
Som svensk känner man sig oborstad och ofräsch turist:ig när man studerar den modemedvetna japanen, eller japanskan. Jag känner mig som en dala-flodhäst bland välklädda och slanka på gatan. Jag har min egen trend,,, från Dressman.
Och plötsligt ligger Erik Höglunds lilla askkopp med tjurhuvudet bland andra nordiska inslag. Jag vill inte vara ofin och undviker att vända på allt - känner på mig att fynd är inte att tänka på. Inte i dag - inte i detta område. Inte ens ens en Erik Höglund kan få mitt hjärta att klappa för 330 spänn.
Nu blev jag så snål att jag glömde bort vad det roliga formen från Figgjo Flint hette,,, (Kan någon hjälpa mig?)
Guiden hade gott tålamod. Jag kom med hjärtat i halsgropen efter att ha snirklat mig igenom den sista raden av religiösa obestämbara figurer och kraftfulla statyer. Nej, loppis - det här?! Det var väl att ta i.
En fet plånbok - ett måste. Men vad kul! Och tro inte att jag gick lottlös ut!
För ett minne ville jag ju ha, som inte skulle ta plats i resväskan. Gled in mellan några prominenta damer och de skyggade lätt tillbaks när det var en man som ville rota runt i textilhögen. Och där fanns det en HANDDUK!
Ja, den kan ju vara helt nyproducerad, massproducerad och farbrorn som sålde kanske blev överlycklig att han fick sina Yen trots att jag hade prutat ned 200.
Men en sammanfattning av min resa finns liksom som inslag i trycket och då främst blommorna och trädgårdarna. Och inte nog med det, när vi stod och väntade vid trafikljusen så skymtade jag till en bekant väska på en flickas rygg. Jag hajade till.
Ja, visst bjuds det på ett litet leende av att få se att Fjällrävens "Kånken" dekal har hittat hit ;)
På hotellrummet nyttjade jag Spotify för att lyssna på denna USA-etta från 1963 som såldes i 13 miljoner exemplar,,,
Stämning ;)
Påsken nämnde jag inledningsvis. Den hamnade lite av skymundan.
Och något GLAD PÅSK! lyckades jag inte göra ett inlägg om. Men om ni vill ta del av RETROknoppens färgglädje så finns det lätt representerat i påsknumret av Hemmets veckotidning. En länk hittar du här.
Jag får bara lov att skärpa mig till nästa år. Och inte hamna på resa,,,
