Sommarvärme, svett och semester. Nu har jag två veckor kvar.
Och det tog två veckor innan jag kände att jag hade gått ned i varv.Bara det här att lösgöra mig från alla förpliktelser utan bara vara och ha den där sovmorgonen med att vakna upp utan att ödsla tanken över vad som händer på arbetsgolvet, hur dom boende mår och våndas över hur svettigt personalen måste ha.
Ja, Jag börjar bli till åren. Då vill man koppla bort,,,
Till hösten kommer grävskoporna att jämna till Gula huset där det har varit loppis i de sista 8 åren.
Äntligen, tycker nog en hel del som passerar det slitna huset på Gruvgatan. En skamfläck och inget att visa upp inför besökare till skid-VM tycker nån.
Falun har genomfört en omfattande förändring av centrumbilden under sommaren. Det ska gudarna veta. Vägar har varit avstängda för det ska bli ett nytt resecentrum. Så byggandet och förändringen ligger i tiden.
Men vissa andra har suckat till. Ett 90-årigt gårdshus (med lägsta prioritet på bevarandeplanen!) har trots allt sin charm. (här finns det ett tidigare inlägg ).
Lägenheterna vittnar om trivsel och hade varit en utmaning för en blivande lägenhetsinnehavare att rusta upp och få utnyttja. Charmen sitter kvar i väggarna där.
Men vatten läker in - kunniga har dömt ut det och det bidrog till att det blev en tidig slutspurt för Monas loppis.
En solig söndag var det 75% eller Gratis på det kvarvarande i huset. Jag har hjälpt till där ett par somrar, haft lite saker där och denna dag blev jag mest en bärhjälp. Lådvis bars ut. Nöjda ansikten naturligtvis. Gratis är ju gott. Och utanför bjöds det dessutom på varm korv och tillbehör.
Jag känner dock ett visst vemod. Återanvända och att återskapa är nog mer min melodi. Men det är inget som jag kan styra över i detta fall,,,
Det gäller att utnyttja ledigheten. Mitt mål under semestern är att vara lite mer kulturell och att besöka lite av vad som finns i närheten. Och allra mest att umgås och äta gott. Jag rensade lite i mobilen och fann några bilder som exempel:
Det kan vara att besöka damerna i den fina hembygdsgården i Grycksbo där det finns utställning, pågående kreativ verksamhet och där det doftar så gott av det nygräddade brödet som är till salu,,,
,,, eller att njuta av gammal bruksmiljö och sommarcafé vid Korså bruk med naturen och historiska vingslag inpå knuten.
Fast denna sommar är det något annat som kommer att ta sin tid.
I dag kommer jag att få nyckeln!
Efter att ha tittat på ett antal objekt efter att ha spanat på Hemnet så bidde det en sommarstuga till slut.
Visserligen hade jag haft vissa önskemål som nu inte infriades. Det blev ju inte direkt på cykelavstånd från Falun, med ett 50-tals kök och ytor att inreda och fördela ut på från mitt överflöd av retro. Med toalett och rinnande vatten. Och en naturtomt som skulle kräva nada av skötsel.
Men det blev det där lilla kryp-inet.
En grönskande oas av avkoppling.
Nära till allt men samtidigt på landet.
Ja, det där besöket en eftermiddag, som inte var mäklarens visning utan mitt egna nyfikna intresse, satte griller i huvudet. Och oro för kostnaden. För naturligtvis räcker det att bara dra sig några mil norrut till mindre attraktiva områden och man kan få så mycket mer standard och faciliteter. Men när jag kom upp från den där backen ned till stugan så kändes det så rätt. Och det skulle ju delas på det här med ansvar och ekonomi,,,
Sista informationen var i går.
Ägarinnan tog fram ett litet fotografi hur såg ut för länge sedan. För hur länge sen minns hon inte men jag misstänker att närmsta granne vet mer om tomtens historia. Jag fotograferade av det.
Ja, det såg inte ut så mycket för världen, En gammal timmerstuga, en enkel altan och det sluttar nedför.
Men sen har det ju hänt saker med åren , det har blivit lite mer yta och färg. Ån är bestående, den flyter stilla alljämt fram. Gul iris växer högt vid kanten nere vd badbryggan. Och hädanefter får jag lov att se mig som en glad medelålders man bakom en gräsklippare, som röjer bland de fritt härjande vildhallon-snåren och går på utedass då nöden kommer. Mina blåa ting i glas och keramik som egentligen inte passar hemma hos mig kan nog finna sin plats. Går ihop med furu. Åtminstone begränsat. Och vänners småbarn kommer att bli stormförtjusta över trädkojan på baksidan :)
Och kanske blivande sommarstuge-tillbehör:
Ett tvättställ står just nu på min balkong!
Jag fick tanken när jag var på en loppis att den kanske man skulle kunna göra något roligt av eller praktiskt, med tiden. Använda lite kreativa hjärnceller på bästa Ernst-humör. För visst är det kul att denna Gustavsberg:are har blivit berikad med ett extra handfat och kran?! Som en enskild spottkopp efter tandborstningen kanske? En modell som man inte ser så ofta. Smörigt gul.
En AWAB pall kommer kanske åxå till användning i min blivande stuga.
Denna hittade jag på Gula husets loppis. Det ska bara kompletteras med vita tassar. Men var det inte så att mina föräldrar hade en ståendes i förrådet? Jo, men innan jag har fått ned den till Falun,,,
Och den här behöver man inte byta ut ytskiktet till sådana där Josef Frank-underlägg som är så poppis. Jag tycker nämligen att den är så pass fin med sitt originalskick. Min färg dessutom.
Nu när vi ändå är inne på loppis så beslutade jag att ställa in min årliga loppisvända som har varit inledningsvis under ett par semestrar. Jag kände att prylar står mig upp till halsen och att jag borde hålla det nere. Fyndjakten kan ju läggas på något annat mer nödvändigt - tyckte jag.
Men se hur det kan gå!
En tia dit, en tjuga en hit och en femma när jag inte hittar något annat,,, En sväng upp till konsertladan ute vid Vattnäs kräver ju sina naturliga stopp. Leksands-besöket,,, attans att jag inte kan vara mer konsekvent!
Efter 2 veckor kan jag fylla upp min säng,,,
Efter 2 veckor kan jag fylla upp min säng,,,
Men av det i-hop-plocket så har de stora fynden uteblivit. Det har blivit mest kompletteringar. Och så känns det som att jag har redan fotograferat och köpt samma grejer tidigare!
Jag har verkligen hamnat i en nisch av vardagsnära retro-prylar. Så de bilder ni ser här nedan innehåller inga sensationer utan blir något som redan finns i skåpen.
Jag har verkligen hamnat i en nisch av vardagsnära retro-prylar. Så de bilder ni ser här nedan innehåller inga sensationer utan blir något som redan finns i skåpen.
Färgglada och tokroliga juldukar kan man inte säga nej till!! |
Bland emaljmuggar och bruksplast så hittar ni Viola Gråstens "Snark" och murriga "Amanda" av Rörstands Christina Campell, trevlig pläd och tidstypiskt porslin. |
Goda råd och smakfulla recept från 50-/60-talet hittade jag även på loppisen där jag köpte handfatet. Den runda plastmattan kan få bli som pricken över i:et i hallen! |
Vill man bli fin är det bara att rulla bland kuddar och rosor :) |
"Fru Anka pladdrar som vanligt å kryddar på med sanningen medans Ekeby-vovven Hjalmar inte är på humör och demonstrativt visar sitt ointresse" |
Nä, nu måste jag göra ett avslut på ett alltför lång tillägg och önska en trevligt fortsatt sommar för semesterfirare och arbetsplågare med denna bild. Ja, vem kan motstå detta blå-oranga tält som var inne på på 60-talet och fika vid campingbordet?! Själv så minns jag det där indiantältet som man hade när man var litet. Gult med indianansikten på. Satt å kurade där inne när åskan annalkande men det blev inget långvarigt innan jag sprang in i huset.
PS. 100000 besök på bloggen - vad trevligt!
Men hur många procent är av annan karaktär? Man har ju spårat på e-mailadressen - ja hur hittar de igen en å vilket syfte? Vet inte hur man får bort de besökarna som gömmer sig bakom konstiga hemsidor men ni övriga är guld värda! Men va ni får vänta på inläggen! Phu!