Det är nog så här ni är van att se mig - eller rättare sagt, vad jag brukar köpa på mina loppisrundor. Soffan tog jag i besittning hos en vän för att visa lite av fynden för dagen men det här är nog en bild sen i maj.
I min kamera låg det nämligen bilder som jag hade tänkt att bli till underlag för ett nästkommande inlägg,, om inte en borttappad sladd att överföra till datorn med kom emellan och 1 månads molande axelvärk hindrade mig att sitta en längre tid vid datorn!
Nu har ju hela sommaren gått 0ch jag har varit liksom frånvarande från RETROknoppen. Har knappt läst några andra bloggar. Så jag är ringrostig, så ringrostig att jag orkar inte ens skriva om vad som finns där på soffan. Klicka på bilden så kanske det blir en förstoring.
Men jag minns att utbudet var från den där dagen som nya "Pärlan" invigdes i Gustafs. :)
Jag har faktiskt inte varit den flitigaste loppismyran i sommar.
Visserligen finns det några kyliga morgonar som man har stått på ett hyfsat avstånd från dörröppningen men den där ambitionen har uteblivit.
Och har det blivit några fynd så har det trorligtvis hamnat på bordet i vardagsrummet, i bland andra saker som jag inte har satt upp eller hittat plats till. Så min fyndsommar har jag svårt att sammanställa. Fast här på sidan hittar du några.
En annan bild från kameran:
på Elfsborgs årliga kvartersloppis såg jag de här engelska kaffekopparna men förståndet sa efter en stund att
jag ska nog undvika mer köksporslin så en vän fick chansen att loppa dom istället. Och jag fick en påse mindre att hålla reda på. Mitt kök har fått nog tills jag har rensat ut,,,
Mitt trevligaste sommarminne i sammanhanget var nog dom där gårdsloppisarna kring Stora Skevi. Ett sms förtäljde att bloggarparet "
Orange " och norrbottens-bekanta "
Gilas grotta" (som bor i Stockholm) skulle ta en tur i trakten och jag fick förfrågan om vi skulle stötas ihop,,, Och det trevliga erbjudandet ville man ju inte missa! Jag å Leif drog järnet...
Annonsering och social media hade spridit väl vad som var i görningen. Därtill var det en riktig solig och varm dag. en av de få kan man känna efter denna sommar. Det lockade visst folk ur husen. Bilkaravaner, parkeringsbrist och kamp om fynden. Från första timmen. Det blev lite för mycket av den varan och kändes rätt så obekvämt.
En gung-giraff blev snackisen för dagen - om den hade åldern inne eller var en nyproduktion. Gila hittade en fin kudde på "Pärlan" som vi tog avslutningsvis. Lite knasigt var det att jag har sett den i några veckor och inte nappat trots det läckra mönstret och "Orange" var nog mest glad över att "
Porslinsbloggen" hittade ett parti Colorado till henne. Ja, även han var ute med bilen! En mini-bloggare-träff kan man säga :)
Sammanfattningsvis så försvann det tänkta kapet bland den mördande konkurrensen. Menen god fika vid ett fint beläget sommarcafe och ett stenkast från Stora Tuna kyrka lättade på tankarna - vi hade så mycket att prata om.
Jag hann nog berätta några varv om hur min Italienresa hade varit.
Nästan två veckor och i snitt 35 grader varmt blev det att vandra mellan de fem byarna i världsarvet
Cinque Terre och se allt det fina som
Pisa och
Florens har att erbjuda. Min axel hade slutat värka då men då hamnade knäet i kläm istället, under en "våldsam" trappvandring. Det klunkade till och sen hade jag problem resten av resan att kliva ur sängen och resa mig ur stolen.
Ålderdomskrämpor möjligtvis nu när 50-års krisen står och trampar vid ytterdörren?
Bloggare-träffen fortsatte ett tag till trots Porslinsbloggens reträtt hem till familjen. Eftersom det var nästan middagsdax så tog vi en sväng till mitt nyblivna sommarställe. Pizza och thai-mat förgyllde aftonen och och utan större myggplåga
Och det är där är en anledning varför det har inte blivit så loppistätt och att mitt hem i Falun ser ut som den värsta och dammigaste på länge. Konkurrensen av:
SOMMARSTUGAN - det är vad mitt inlägg får handla om.
Första sommaren och nyfikenheten har varit vad som växer upp och växer igen.
Att det som blommade vitt kring stugan berodde på vilda körsbärsträd hade jag ingen aning om. Sly, rönn och al hade fått ge vika i fjol men vissa träd och buskar hade vi hoppat över.
Krolllilja och blå och å gul iris som har nog funnits här sedan ursprungsstugan uppfördes var självklart men det var annat som man var undrande över.
Det har blivit många timmar här ute och idel övernattningar. Sommarens och semesterns svala nätter och morgonar har varvats med regn. Ja, det var en himla tur att jag åtminstone la så många fridagar i augusti så det blev någon form av kompensation,,,
Förrådet med utedasset var tänkt att rätas till men det har liksom inte blivit av,,,än.
Jag har kämpat på utan gröna fingrar - försökt att rensa i den överväxta rabatten och klurat ut vad som är ogräs och vad som är något att ha kvar. Det blir nog inte för än nästa sommar som man får se vad planteringsinvesteringen ger för blommande resultat.
Om inte rådjuren hinner före och slaktar allt som man har petat ned.
Fågelbordet behöver kanske en renovering åxå,,,
Som norrlänning är ekar något speciellt.
Det finns ju en story att dom växer inte norr om Dalälven, åtminstone inte naturligt. Kung av träd. För mig ett exotiskt inslag. Ja, av allt som växer vid stugan så är den där eken mitt käraste.
Nu kan man ju inte tala om någon hög ålder och fantastisk knotighet men bara att små ekträd hade spridit sig nedför slänten gör dom näst intill heliga i sammanhanget och behandlas varsamt.
Här råder enkelhet. Det finns inget vatten indraget. Går ner och hämtar antal kannor åvatten då det det är dax att vattna växtligheten men slangar från ån finns för att pumpa upp men det behöver investeras i en ny.
Regnvatten sparas det på till diskvatten men dricksvatten kan hämtas från en snäll grannes väggkran. Så jag lider ingen nöd. Det ska ju inte va alltför bekvämt.
En brunn finns på baksidan men den har inte brukats under många år. Nämndes inte ens i mäklarens beskrivning. Kanske ett framtida projekt men inte det en prioritet för jag tänker att vattenkvaliten är kanske inte så strålande pga. de odlade åkrarna ovanför.
I år har jag inte badat. Det har däremot andra. Jag vill inte frysa. Vill gärna se botten. Men när man står på den där kluckande bryggan och med lekande trollsländor bland gul iris som växer vid åkanten och följer det stilla vattnet med blicken där den slingrar kring kröken - ja, då blir man bra drömsk i blicken.
Det får räcka. Och stället känns så avskilt från närheten till stan och närmsta befolkning att man glömmer all jäkt i kroppen.
Kliv in - kliv in! Ni är så välkomna så!
Jag glömde visst av mig att bjuda in er på 28 kvadrat, ja, inte större än det är det inte. Jag ville ju inte ha något stort med ökat ansvar, mera yta att reparera och en standard som ett modern hem utan lantligt, kolonihuskänsla med naturen in på knutarna.
Den tidigare ägaren lämnade efter sig en plastbåt, utemöbler, allt för trädgården och gräsmattan och så en funktionell inredning. Nu har den inredningen, mest i furu och 90-tals IKEA fått stryka på foten och hamnat i förrådet och min stil tagit istället anspråk, en blandning av årtionden och enkel atmosfär.
Jag har ju lite att fördela ut, så att säga, bland mina ägodelar.
En del saker kommer från årets sommarinköp. Som den här:
en
AWAB-pall i original som har hittat ett naturligt hörn. Och nej, har inte tänkt att ersätta plattorna med med en klassisk Josef Frank,,,
Det har blivit mer av varan
Iittala i vitrinen. Klarglas. transparent är väl inte riktigt min melodi men ett bra pris kombinerat med att det så är det kul att komplettera inför annalkande besök får det att växa bland gasen.
En enkel liten hörnhylla i furu får bli ett ställe för gamla recepthäften, nästa års tilltänkta frösådd och en lantlig plåtburk,,,
Vid järnspisen hänger ett galler kvar med diverse äldre köksredskap, en klassisk flätad kaffebricka och en kaffepanna från
Nilsjohan. Om jag inte minns fel så heter modellen
Hollywood. Naturligtvis bjuder man på kokkaffe när man får fint besök.
Järngrytan som hör till spisen förvarar jag dagsfärskt bröd i. På kaklet har förra ägaren målat enkla blommor men de vill jag inte ta bort för de hör som till,,,
Efter denna bild har jag dock ordnat upp tingen på gallret och så har hästskon hamnat ovanför dörren - och inte så att lyckan rinner ut ;)
,,,,inte ens knäckebrödet i band har jag plockat ned. Ger en speciell lantlig charm. En broderad bonad med en röd stuga och en svajande svensk flagga hör som till. Den köpte jag spontant på "O-nytt" i Falun.
En sliten bärblockare med många år på nacken har blivit en annorlunda förvaringsplats för allehanda servetter,,,
Engelska udda koppar med krackelering inuti har gett plats för fettbladiga mini-växter. Ja, jag har faktiskt några fejkade åxå för jag misstänker att riktiga växter kommer att bli lite bortglömda.
Diverse grytlappar kommer fram i dager och en liten tvätt-flitig gumma i keramik står och väntar på fönsterbrädan. Revecent står det hennes klänning. Antagligen en liten reklamgumma. Revecent tillverkade bla, tvättmaskiner som 60-talet.
Här blir det ingen avancerad kokkonst gjord!
Två spisplattor räcker gott och gud vad jag har värmt varmkorv i den där kastrullen! Rolig modell som heter "
Party" , sent 60-tal och Skultunas
Pierre Forsell som upphovsman.
Spislocken köpte jag i originalförpackning för ett tag sen. Hade kostat 3.75 om jag inte minns fel - nu köpte jag de för 2 kronor i en loppislada. Hjärte-mönstret på dem påminner faktiskt om besticken Hjärteblom. Dörren till skafferiet står på glänt och vi kan väl titta in där när vi ändå står bredvid!
Servisdelarna i beige/blått är i all enkelhet, stilrena och av en dalarepresentant:
Marianne Westman/Rörstrand har ju gjort dessa och har en sol tilllagd på undersidan. Vet dock inte vad dessa heter. En annan anonym servis syns inte direkt där inne i skafferiet, "
Elisabeth" har jag ett antal delar ur.
I förgrunden syns några tekoppar av Stig Lindbergs: "
Bodega" och så ser ni väl hans kaffekoppar i melamin på övre hyllplanet: "
Blues" , Vad bra att jag fick användning och plats för dem!
Den blå tonen passar bäst att duka med på altanen.
I dunklet, å ett nedre hyllplan har det hamnat engelska kaffekoppar och Gabriels klassiker "
Sol-i-den" /formgivare Kjell Blomberg. Och tycka vad man vill men denna halvfula keramik så gillar jag verkligen och har den i stan åxå. Sol, sommar och sextotal utstrålar den i mina ögon och går igen i kökets färger. Man blir glad och visst är det lite charmigt smålöjligt med Fars kopp å Mors kopp?!
Finporslinet hamnar inte här ute,,,
I köksfönstret står transistorradion från Philips på för jämnan.
Vinyl 105 såklart! Termomentern visar nog på på 20 grader och jag är faktiskt även ägare av en lekstuga i träden! Följde med i köpet - skymtar till på bilden. Barn på besök har en benägenhet att hitta dit,,, även vuxna.
Alltså summa summarum, stugan består bara av kök och så ett rum med verandakänsla och utsikt ned mot ån. Byggnaden fanns här på 30-talet. Den är i delad ägo och med intressenter som uppskattat hjälper till och som är alltid välkomna.
Får se hur länge det blir att ha furu på väggarna - vitlaserat skulle ju ge mer rymd.
För gäster krävs det främst fler sittplatser och nu kom mina "easy chairs" som jag köpte på Ta-till Vara" i fjol, till användning.
Lätt att flytta på tillsammans med bordet med tidningshylla, när det blir dax att dra ut bäddsoffan.
Sen blev det lite akut att hitta en stol med högt ryggstöd så det blev en jäääte-billig historia i blått som hamnade i hörnet. Nu är det så är det att efter denna tagna bild dök det upp en bättre passande orange snurrfåtölj med matchande tygstruktur som en god vän hade hittat på Ta-till-vara. Tyvärr med en sämre stoppning av skumgummi. Och jag som så gärna vill behålla det gamla möbeltyget,,,
Lite afrikansk hötorgs-konst?
Syns grillen utanför fönstret? Ja, den investeringen har nyttjas bara en gång i år. Nä, någon grillmästare kommer jag aldrig att bli.
Det vita plast-rullbordet är i alla fall av italiensk härkomst och gardinerna som dras för för att skydda mot nattlig insyn ingick i en kasse för en tjuga som man plockade ihop själv till. Det blev 4 längder med frukt- och blommönster.
Man tager vad man haver.
Lite gott och blandat har hamnat i vitrinen. Blå keramik, tyskt som svenskt och delar ur Boda Åfors och Bertil Valliens Blå serie Min digra samling av Bergdalas fiskar har fått en egen hylla att simma runt i. De förpassades från mitt kök för inte så länge sedan men här lär de bli ifred.
Trolskt sprider ormbunken ut sitt bladverk vid knuten och vid utedasset,,,
,,,och grönskan tar jag igen även inomhus, om än så i en fejkad variant och i diverse Ekeby-krukor. Ps. trätulpanerna är en turnerade gåva och inget annat! *ler* När någon på mitt jobb flyttar eller bygger så kommer trätulpanerna med för att lätta upp stämningen vid invigningen/inflyttningen. Så de är bara till låns ;)
En träpall är mycket praktiskt att ha förutom den där extra sittplatsen,,,
,,, tex. att ställa upp sköljbaljan på när det blir till att diska!
Ja, det är ju en liten speciell procedur då vattnet ska kokas upp i gryta och det är bara en liten nedfälld rostfri balja att lägga smutsdisken i. Man kan ju alltid titta ut samtidigt genom fönstret och se rönnens bladverk utanför, under tiden.
Jag gillar verkligen den där härligt retrogula färgen på bruksplastdetaljerna från gamla trofasta
Hammarplast!
Bestick har jag så det räcker till! Kan inte unvika när man hittar jättebilliga
Thebe att fylla upp i besticklådan med.
Och ränderna går igen; se bara till Wilhelm Kåges "
Grönt Band"/Gustavsberg som jag införskaffade på vägen ned mot bröllopet i Göteborg. Sommarlätt frukost, filbunke och nyplockade hallon från backen ovanför,,, god morgon!
Fick en låda med prylar av en trevlig bekant som hon ville skänka bort och som hade tillhört hennes mamma. En riktig fräsig brödrost från Åviken låg där, komplett med sladd. Där har industridesignern
Rune Monö lyckats. Han som bla. gjorde ICAs logotyp. 1960 kom den här lilla pärlan ut till svenska hushållet.
En annan samling som har fått flytta ut till stugan är mina ljuslyktor från Gabriels.
De kräver sitt utrymme. Man ska se dem tända på kvällen för då kommer det magiska fram när insidan lyser upp i gult och orange. Mormors hushållsvåg har då fått fint sällskap!
.
Snapphanegillen tar sin plats men om man nu säger att en samling på 3 delar så har jag just en: en orange, en svart och en här i turkost.
Gamla brukplastdetaljer drar jag ofta hem för att retro-förstärka känslan. Korv/ostskärare? till vänster och messmörbytta till höger, den klassiska från Stockholms Plastindustri.
En kaffekopp "
Poppel" Gefle har hittat en grön vän och en annan har hamnat i blomkruka av
Göran Andersson/Upsala Ekeby.
Plåtburken bortanför är norsk och kommer från en loppis på Orust.
Marianne Margarin/Arne Margarin och Dorte Mattfett står det på den. Lagom naivt för mig och så matglädje i köket.
Gungstolen, min "
Bohem" från Nesto, plockades fram ur förrådet för att följa med hit. Dynan till sitsen har jag dock inte hunnit laga till än. Den har hamnat nu lite inklämt men jag är bara nöjd av att få se den.
Arabia-skärbrädan av
Ulla Procope fick jag nästan fajtas för. La upp den på disken på den lokala loppisen och gick för att tvärt komplettera med något. Kom tillbaks och någon annan hade tagit den i besiktning och skulle minsann betala för den.
Jag fick vänligen men bestämt vidhålla att det var mitt inköp som han höll i handen TRE gånger, innan han släppte taget. Egot talade.
Grrr!
En av de bästa sommarfynden
och utan att måtta upp innan, är nog IKEA-sideboard:et "Ulvö" i ek.
Jag bestämde mig på tre röda minutrar. Rymmas eller fiasko?
En bullig trist furubuffè ala 90-tal stog där innan. Det här skulle kanske se dumt ut, i köket å allt?
Men nu ångrar jag mig inte. Det blev faktiskt mer utnyttjad yta.Och jag kan komma åt och torka under fast gungstolen får jag ju låta bli,,,
Priset? För 150 kronor blev den min.
En tia mer kostade tre stolar från Jan Hallberg å Tallåsen. Det floppade ju för mig att hitta de tilltänkta med rundat ryggstöd under sommaren. Det fick blev dessa i stället. Och perstorpsbordet blev inte heller det jag hade tänkt mig.
Vid en förflyttning gick limmet upp på undersidan. Ett fall för lagning. Tur så kom jag på att det fanns visst ett klaffbord i uthuset som jag hade uppmärksammat bland lite bråte, istället för att åter ta in furugruppen.
Visste inget om skicket men väl hämtat och upppolerat så visade det sig vara ett enkelt sådant, delvis i teak. Inte alls så illa medfaret. Så nu har den en central plats i köket bredvid min 80-tals köksoffa som följde med i flyttlasset från Boden.
Men attans, jag har ju glömt att ta bild på bordet!
Nä, det får bli en senare historia.
Nu är jag både less å trött efter mitt första inlägg på några månader men glad att det är gjort. Ska ta å bläddra igenom en gammal "Allt i Hemmet" och se om jag hittar något läsvärt.
Och ta sen en vända på på altanen för att sopa upp de första gula löven. Hösten är på lätt antågande.
